Bibelstudium i Vivalla den 5 mars 2014

(Se även Med mina glasögon 9)

Bibelstudium i Vivalla den 5 mars 2014

Ja, Herre, du är god, du förlåter, rik på kärlek till alla som åkallar dig. 6Herre, lyssna till min bön, hör mig när jag ber. I nödens stund ropar jag till dig, och du svarar mig. Herre, bland gudarna är ingen som du, inga gärningar är som dina. Alla de folk du har skapat skall komma och tillbe inför dig, Herre, och de skall ära ditt namn. Ty du är stor, du gör under, du ensam är Gud. Visa mig, Herre, din väg, så att jag kan vandra i din sanning. Lär mig att helhjärtat vörda ditt namn. (Psaltaren 86, versarna 5-11)

Demokratins lov sjunger de flesta. Det finns förmodligen inget så ohotat samhällsideal som just demokrati. Ändå blir det regelmässigt missljud  i mitt känsliga öra när människor tar ordet demokrati i sin mun. Detta av mer än ett skäl. Främst på grund av att begreppet oftast tömts på mer preciserat innehåll, men också därför att talet om demokrati ogenerat ställs bredvid värden som strider mot demokratiska ideal. Exempelvis behandlas kvotering och demokrati som vore de samverkande storsheter och det av människor som borde veta bättre.

Men inte betvivlar jag demokratins förträfflighet för den sakens skull. Missbruket av begreppet eggar mig tvärtom att fördjupa mig ytterligare i demokratins innebörd och konsekvenser.

På liknande sätt är det med lovprisningen av Gud. Det gör ont i mitt känsliga öra när predikanter ogenerat talar om Guds fullkomlighet samtidigt som verkligheten tycks predika något helt annat.

Men inte betvivlar jag Guds storhet för den sakens skull. Predikanters ovarsamma tal får mig tvärtom att ytterligare meditera över Guds storhet och Guds kärlek.

Kan möjligtvis dagens psaltarpsalm ha något att bidra med i den meditationen? I den spar psalmisten inte på lovord; Gud förlåter, Gud bryr sig, Gud svarar, Gud lyssnar, ingen bland gudarna är som du. Detta är den ena sidan av saken. Den andra att ännu ingenting skett. Ännu har inte alla de folk du har skapat kommit och tillbett inför dig. Det tillhör framtiden. Och inte har psalmisten fått erfara allt det goda han tillskriver Gud. Därför vädjar han; lyssna till min bön, visa mig Herren din väg.

 Vad lär jag mig av detta? Att mycket i tron är bön, förhoppning och framtidstro. Dock inte en framtidstro som passiviserar. Tvärtom skall den leda mig till förnyad lovsång och ytterligare fördjupning i trons hemligheter. Till den fördjupningen hör att  praktisera det jag tror på.  Mer än en gång har jag då anat Guds närvaro.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s