Bibelstudium i Vivalla den 12 mars 14

(Se även nytt inlägg Med mina glasögon)

Bibelstudium i Vivalla den 12 mars 14

Till dig, Herre, tar jag min tillflykt, svik mig aldrig! Du som är trofast, rädda mig, lyssna på mig, skynda till min hjälp. Var min klippa dit jag kan fly, borgen där jag finner räddning. Ja, du är min klippa och min borg. Du skall leda och styra mig, ditt namn till ära. Du skall lösa mig ur snaran de gillrat, du är min tillflykt. Jag överlämnar mig i dina händer. Du befriar mig, Herre, du sanne Gud. Du hatar dem som dyrkar falska gudar, men jag litar på Herren. Jag vill jubla av glädje över din godhet, du som såg mitt elände och tog dig an mig när jag led. Du gav mig inte i fiendens våld, du förde mig ut i frihet. (Psaltaren 31 versarna två t o m 9)

Ni som följer mina bibelstudier har kanske märkt att jag ogärna drar skarpa gränser mellan kristna och andra. I långa stycken påminner vi nämligen om varandra. Drivkrafterna brukar vara tämligen likartade oavsett bekännelse. I dag har vi en gammaltestamentlig psalm framför oss. Den duger bra som åskådningsexempel på detta

Psalmisten tryggar sig till Gud, märker vi. Gud skall hjälpa och befria. Och när Gud väl gjort sitt skall psalmisten jubla i tacksamhet och glädje.

Som om inte den avkristnade behöver trygga sig till något eller någon och hoppas. Och nog kan även en ateist jubla i tacksamhet. Skillnaden är den att den troende tryggar sig till Gud, ateisten till annat, oklart vad. Gemensamt att båda dessutom är förankrade i världen med världens alla trygghetsgrunder. Tänk vad goda föräldrar, uppmuntrande vänner och framgång betyder när det knakar i fogarna. I själva verket beror en människas motståndskraft och framåtanda av många faktorer, vare sig man i krisens stund heter kristen eller benämns agnostiker.

T o m orden ”Du hatar dem som dyrkar falska gudar, men jag litar på Herren” är mer eller mindre allmängiltiga. Hur är det nämligen med dåliga förebilder och usla gudar. Båda leder fel, i värsta fall skapar de kaos. Pol Pot mördade på grund av dåliga förebilder, Hitler och Stalin utrotade och vidskepliga kristna som trodde på djävulsbesättelse brände häxor på bål. Goda förebilder och trosföreställningar skapar däremot gott. För mig är tron på Kristus det bästa exemplet på detta.

Tro inte att jag är ensam om det här resonemanget. Jag har nyligen märkt att jag kan hämta stöd från en länge sedan död väckelseman, Emil Gustafson (1862–1900). Vanekristna eller världens barn, det gjorde inte så stor skillnad för honom. Först den totala överlåtelsen till Kristus skapade nya förutsättningar. Detta därför att endast överlåtelsen gav plats för inflöde av det viktigaste av allt, Kristi kärlek.

Överfört till här och nu. Först radikal överlåtelse gör skillnad. Men det gäller att förstå vem man skall överlåta sig till. Annars blir den andra villan större än den första.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s