(Se även Med mina glasögon 12)

Bibelstudium i Vivalla den 26 mars 14

Då sade Maria:”Min själ prisar Herrens storhet, min ande jublar över Gud, min frälsare:han har vänt sin blick till sin ringa tjänarinna. Från denna stund skall alla släkten prisa mig salig: stora ting låter den Mäktige ske med mig, hans namn är heligt, och hans förbarmande med dem som fruktar honom varar från släkte till släkte. Han gör mäktiga verk med sin arm, han skingrar dem som har övermodiga planer. Han störtar härskare från deras troner, och han upphöjer de ringa. Hungriga mättar han med sina gåvor, och rika skickar han tomhänta bort. Han tar sig an sin tjänare Israel och håller sitt löfte till våra fäder: att förbarma sig över Abraham och hans barn, till evig tid.” (Evangelium enligt Lukas kapitel 1 versarna 46 –55)

Läs texten ovan eftertänksamt och fråga dig sedan; är det rimligt att en ung flicka, kanske inte mer än tolv år gammal, kan prestera vittnesbörd i den här stilen? Svaret blir nej såvida du inte kopplat bort förnuftet.

Med förnuftet påkopplat inser man att Marias lovsång, som textavsnittet kallas, i slutändan är evangelisten Lukas verk. Det är evangelistens tolkning av Marias reaktion när hon fött Jesus.

Dessutom kan den som är bekant med bibeln märka att lovsången är påfallande lik Hannas lovsång som återfinns i Gamla testamentet (1 Sam 2) och dessutom återspeglar stil och motiv som är vanliga framför allt i Psaltaren.

Nu blir Marias lovsång” inte sämre för det, snarare tvärtom. Vad jag tror mig veta sprängde Maria aldrig de gammaltestamentliga ramarna. Hon var trogen den fromhet som var levande under hennes egen tid. Och det är just denna fromhet som återspeglas i lovsången.

Mycket i denna fromhet är eller borde vara av bestående värde. Den är en trosviss övertygelse om att Gud i slutändan låter rättvisan segra, att Gud är rättfärdig, att han upphöjer dem som andra inte ger något värde, att han står på de fattigas sida.

Men verkligheten pekar ju i annan riktning, påpekar kritikern och fortsätter. Endera finns det ingen Gud eller också är Gud duktig på att dölja sig. Invändningen är bestickande. Men att därför slopa Gud vore att sträcka vapen. Det liknar jag vid att ge upp det rätta därför att rätten för närvarande tycks övergiven.

Jag gör som Maria och hennes fromma samtid. Jag tolkar minsta seger för rättfärdighet och godhet som tecken på vad som skall komma, Guds och rättfärdighetens slutgiltiga triumf. Jesus, Marias son, har stärkt mig i det synsättet. Vem kunde i förväg tänka sig att denne Jesus vars budskap effektivt tystades, skulle bli den som när han väl tystats tydliggjorde Guds seger mer än andra.

Marias lovsång återspeglar trots allt inte evangeliet. Därtill var tiden ännu inte mogen. Den spränger inte gränserna. Det är kring Abraham och hans barn och Guds tjänare Israel lovsången kretsar. Men den dagen skulle komma då Abraham i stället för herre blev tjänare, tjänare i en gemenskap där de starka och och de utvalda har som huvuduppgift att att lyfta upp de svaga och klentroende. Men för att förstå att det har vi föga hjälp av Marias lovsång. Först när vi läser Marias lovsång i sitt nytestamentlga sammanhang kommer vi den sanningen på spåren.