Bibelstudium i Vivalla den 2 april 14

(Se även nytt inlägg på Med mina glasögon)

Bibelstudium i Vivalla den 2 april 14

Visheten talar:

7Min mun säger sanningen, mina läppar skyr det onda. 8Alla mina ord är rättfärdiga, i dem finns inget falskt eller förvänt. 9De övertygar den insiktsfulle, den som nått kunskap vet att de är riktiga. 10Ta emot min fostran hellre än silver, kunskap hellre än rent guld, 11ty visheten är mer värd än pärlor, inga skatter går upp emot henne. 12Jag, visheten, är granne med klokheten, hos mig finns kunskap och omdöme. 13Att frukta Herren är att hata det onda. Jag hatar högfärd och övermod, onda handlingar och falska ord. (Ordspråksboken 8 versarna 7 till 13).

Gamla testamentet är minst av allt sammanhållet och enhetligt. Texten ovan är ett exempel på detta. I Ordspråksboken, liksom i några skrifter i ”tillägg till Gamla testamentet”, dyker Visheten upp, närmast som en underordnad personifikation av Gud och delger oss gudomliga sanningar I de äldre skrifterna i Gamla testamentet vore något sådant otänkbart.

Detta noterar jag, för vilken gång i ordningen vet jag inte, och går sedan vidare. Men plötsligt stannar jag upp. Har jag inte mött tankegångar i den här riktningen tidigare? Förvisso, och detta när jag studerade de svenska 1800-talsromantikerna.  För dessa var den sanna verkligheten andlig och som andlig förbunden med det andligaste av allt, Gud. Ordspråksbokens tal om Visheten måste alltså ha vunnit deras gillande.

Sedan stannar jag upp än en gång. Nog var det väl så att evangelisten Johannes berikades av Ordspråksbokens tal om Visheten? Hade han kunnat skriva prologen till sitt evangelium annars? Jag tror inte det.  (Se Joh 1:2 med sin hänvisning till Ordspr 8:22–36)

Det är i själva verket mycket i beskrivningen av Visheten som passar in på Jesus. Några exempel från texten ovan. Visheten, fruktade Gud genom att ”hata högfärd och övermod, onda handlingar och falska ord”. Och hon kännetecknades av ”kunskap och omdöme”.

Dock låter jag aldrig talet om Visheten erövra mig, så att jag sätter likhetstecken mellan Jesus och Visheten. Talet om Visheten är ett hjälpmedel, varken mer eller mindre. Ett hjälpmedel att se Jesus tydligare än jag skulle ha gjort om jag enbart hade haft tillgång till yttre fakta om min frälsare.

Det finns förvisso fler tolkningsnycklar till förståelsen av Jesus än Gamla testamentets vishetsförkunnelse. Aposteln Paulus styrs i sina brev av en enda grundtanke; att göra Jesus tydlig för sin omgivning. Denne apostel har också den avgörande nyckel till förståelsen av Jesu livsverk som Ordspråksboken saknar. Paulus förstår Jesus som försonaren. I och med detta blir också kristen tro för honom en företeelse vars främsta uppgift är att förkunna och förverkliga försoning.

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s