(Se även nytt inlägg ”Med mina glasögon”)

Bibelstudium Vivalla den 16 april 2014

25Men vid Jesu kors stod hans mor och hennes syster, Maria som var gift med Klopas och Maria från Magdala.26När Jesus såg sin mor och bredvid henne den lärjunge som han älskade sade han till sin mor: ”Kvinna, där är din son.” (Evangelium enligt Johannes kapitel 19 versarna 25 och 26)

34Jesus sade: ”Fader, förlåt dem, de vet inte vad de gör.” De delade upp hans kläder och kastade lott om dem. (Evangelium enligt Lukas kapitel 23 vers 34)

För syrianer är det pelaren, för mitt femtiotals zigenare var det vackra hästar, för intelligenssnobbarna föreningen Mensa. Så tänkte jag när jag på morgonpromenaden vandrade genom ett nytt bostadsområde utanför Örebro. Välbärgade syrianer hade där låtit bygga stora hus, alla försedda med pelare. Inga andra än deras var pelarförsedda. Pelarna hade fått mig att fundera över våra statussymboler.

Tidigare på promenaden hade jag lyssnat på radioprogrammet Konflikt där man brännmärkte alla former av främlingsfientlighet. Och jag tänkte; beror inte främlingsfientlighet på en inre drift att värna det egna på andras bekostnad. Borde inte därför all kritik av främlingsfientlighet också innehålla en portion av självkritik? Jovisst!

Jag är tacksam för dessa mina analyser. De tyder inte på snabbtänkthet, inte på intelligens i vanlig mening. Kanske på förmåga till inkänning, framför allt på klarsyn. Förhoppningsvis har min klarsyn med Jesus att göra. I så fall har jag mer att få. För det är ju inte så att jag själv har klarat mig undan vare sig statussymboler eller att värna eget på andras bekostnad.

I yttersta nöd (dvs på korset) hade Jesus ögon för andras behov av gemenskap och allas behov av förlåtelse. Till all lycka fastnade dess Jesu förmågor i lärjungarnas minnen och kunde föras vidare som ett heligt arv. Omsorg om varandra på försoningens grund har t o m blivit ett kristet grundmotiv, ja själva grundmotivet.

Men med förverkligandet har det blivit si och så. Bekännande kristna är förmodligen lika självupptagna som alla andra och det vimlar av statussymboler även i kyrkorna. Syrianernas pelare är ett exempel bland många.

Medicinen är således varken kristen lagstiftning eller kristen bekännelse. Det måste till djupare ingrepp i en människas själsliv för att hon skall förändras i grunden. Förmodligen är en innerlig kärlek till Jesus kombinerad med förståelse för vad hans liv stod för, det enda som kan omvandla vårt innersta.

Men även då blir inget självklart. Det går nämligen inte att entydigt formulera den rätta avvägningen av kärlek till våra närmaste med omsorgen om andra. Det är ju så mycket som beror av omständigheterna. Och att i levande livet förverkliga Jesu försoning är om möjligt ännu svårare.

Så vi kristna kan inte sätta oss på några höga hästar. Däremot får vi vara tacksamma över att vår herre heter Jesus Kristus.