Bibelstudium i Vivalla den 30 april 14

(Se även nytt bidrag ”Med mina glasögon)

Bibelstudium i Vivalla den 30 april 14

Tomas tvivlade, de andra lärjungarna trodde, lär oss Johannesevangeliet. Tomas kunde inte tro på Jesu uppståndelse förrän han fått se spikhålen i Jesu händer och sticka handen i hans sida. Först när han fått göra det kunde Tomas bekänna: Min Herre och min Gud (Joh 20:28). Här koncentrerar jag mig på Jesu ord till Tomas efter dennes bekännelse.

 Du tror därför att du har sett mig. Saliga de som inte har sett men ändå tror. (Evangelium enligt Johannes kapitel 20 vers 29)

Är Gud detsamma som det obegripliga som skulle kunna kallas Big bangs igångsättare, lagbundenhetens Herre, slumpens skapare, livets och dödens upphovsman? Eller är Gud också något annat? I dag svarar vi kristna som varken kan förneka slump eller evolution men som paradoxalt nog också tror på Jesu uppståndelse: Gud är mer än igångsättare. Gud är också dödens besegrare och rättfärdighetens herre. Såväl Jesu liv som hans död och uppståndelse är ett Guds verk.

För ungefär ett hundra femtio år sedan och tidigare hade vi kristna draghjälp. På den tiden trodde tidens lärda på själens odödlighet något som öppnade för övertygelsen att allt ändå till slut skulle ordna upp sig. Denna tro kunde sedan smidigt kopplas till läran om Jesu uppståndelse på den tredje dagen. Uppståndelsen kom att fungera som en bekräftelse på själens odödlighet.

Men tron på själens odödlighet krackelerade. Allt flera märkte att kropp och själ var sammanvävda till ett. När kroppen dog, dog också själen. Redan ett mer djupgående studium av bibeln visade detta. Ty det går människors barn såsom det går fänaden, dem alla går det lika. Såsom fänaden dör, så dö ock de; enahanda ande hava de ock alla. Ja, människorna hava intet framför fänaden, ty allt är fåfänglighet,står det i Predikaren (Pred 3:19). I sanning pessimistiska ord, men tyvärr sanna.

Mot denna bakgrund blir Jesu uppståndelse ett under lika stort som skapelseundret. Trots allt har livet en fortsättning efter döden. Men det beror inte på någon odödlig själ utan på ett Guds direkta ingripande.

Men hur skall man kunna tro på det? Det finns två vägar. Den ena att på ett eller annat sätt få bekräftat att Jesus är uppstånden. Den bekräftelsen fick lärjungarna men får också andra med dem. Men nu inte genom ett direkt möte med den uppståndne utan i en allt omtumlande inre upplevelse.

Den andra vägen är att tro utan att se. Det betyder att det Jesus står för och förkunnar har satt sig så djupt i den kristnes inre att denne Jesus har blivit allt i hennes liv. Så djupt att hon vågar tro att Jesus är herre t o m över döden.

Denna andra väg är min väg.

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s