(se även nytt inlägg ”Med mina glasögon)

Bibelstudium i Vivalla den 7 maj 14

Då omringade judarna honom och sade: ”Hur länge skall du hålla oss i ovisshet? Om du är Messias, så säg det öppet.” Jesus svarade: ”Jag har sagt er det, men ni tror det inte. Gärningarna som jag gör i min faders namn vittnar om mig… Jag och Fadern är ett (Evangelium enligt Johannes kapitel 10, versarna 24 f, 30)

 Min väg till tro på Jesu gudom går via erfarenheter av hans mänsklighet.

Min väg till tro på Jesu gudom går via erfarenheter av hans mänsklighet. För mig bildar dessa hans mänskliga gärningar mönster. Tillsammanstagna ger de en bild inte bara av Jesus utan också av en annorlunda Gud, en Gud som Jesus befinner sig i samklang med. Det är som om de två vore ett. Detta på ett sätt som texten ovan exemplifierar. Där framträder Gud och Jesus i en sorts ”samklangsgemenskap”.

Gärningarna som jag gör i min faders namn vittnar om mig. Joh 10:25

Gud och Jesus i samklang, det är det jag djupast sett tror på. ”Gud  är som Kristus”, har för mig blivit mitt motto, samtidigt min väg till Gud.

Alternativet för att få reda i Jesu relation till sin fader är diverse spekulationer om Jesu gudomliga natur i förhållande till hans mänskliga. Sånt tal är för mig metafysiska spekulationer, detta vare sig de har säte och stämma i bibel och  bekännelse, eller inte. De metafysiska spekulationerna må vara hur sanna som helst. De berör ändå inte mitt innersta. För mig räcker det med samklangsgemenskap. En samklangsgemenskap som jag dessutom behöver få del av.

Det räcker nämligen inte för mig att Gud och Jesus hör samman. Jag själv behöver också vara infogad i den gemenskapen. Jag behöver komma i samklang med Jesus för att därigenom också komma i förbindelse med Gud.

Så känner jag och så tänker jag att även evangelisten Johannes menade.