Bibelstudium i Vivalla den 2 juli 14

Bibelstudium i Vivalla den 2 juli 14

 22 Judarna begära tecken och grekerna vishet, men vi förkunnar en Kristus som blivit korsfäst, en stötesten för judarna och en dårskap för hedningarna, men för de kallade, judar som greker en Kristus som är Guds kraft och Guds vishet…

27Men det som är dåraktigt för världen utvalde Gud för att låta de visa stå där med skam, och det som är svagt i världen utvalde Gud för att låta det starka stå där med skam, 28och det som världen ser ner på, det som ringaktas, ja, som inte finns till, just det utvalde Gud för att göra slut på det som finns till, 29så att ingen människa skulle kunna vara stolt inför Gud. 30Genom honom finns ni i Kristus Jesus, som har blivit vår vishet från Gud, vår rättfärdighet, vår helighet och vår frihet. 31Som det står skrivet: Den stolte skall ha sin stolthet i Herren. (Paulus första brev till korinthierna kapitel 1 versarna 22, 27-31)

 Som väl är finns Paulus tankar bevarade. Tydligast framträder dessa i de äldre av hans brev (se brev i uppslagsdelen till din bibel). Utan Paulus tydlighet hade åtminstone jag missat den kristna trons själva poäng. Poängen att valet står mellan Guds dårskap och människors vishet. Alltså endera lutar du dig mot ”en Kristus som blivit korsfäst” eller förlitar du dig på människors uppfinningsrikedom och vishet. Det första är det kristna alternativet det andra det världsliga.

 På bred front har det världsliga alternativet segrat. All utveckling tycks ju vila på mänskliga kreativitet och rationalitet. Till och med kyrkorna har gett med sig. Dagens kristendom vilar till 90 % på humanitet och förnuftstro och till 10% på ”en Kristus som blivit korsfäst”, om jag tillåts uttrycka mig slarvigt.

 Det är som om varken ”värld” eller kyrka reflekterat över biverkningarna av sina val. Den biverkan Paulus angav för dem som valt vishetsvägen var att de små kommer i kläm. Detta gäller fortfarande. Hur mycket man än talar om människors lika värde blir resultatet ändå att vissa blir satta på undantag. Det tillhör systemet när människan sätts högst i hierarkin.

 Tvärtom då, ”när Kristus som korsfäst” blir levnadsregel nummer ett. Vad ger det för biverkningar? Det är ingen ända på dessa, särskilt när den tillämpas av religiösa fanatiker.

 Men ”Kristus som korsfäst” är i första hand ingen praktisk levnadsregel. Det är en grundval. Den grundvalen säger att Gud är Herre, inte människan, att människan är skapad att vara ett Guds barn, att de små är stora i vår Herres ögon. Den grundvalen säger också att försoning och upprättelse är viktigare än allt annat.

 När den grundvalen väl är förankrad kommer levnadsreglerna. Till dem hör, och det behöver betonas, rationalitet i hanteringen av fakta. Att vara kristen betyder nämligen inte att vara blind för uppenbar sanning och ovedersägliga fakta.

 Lösenordet ”Kristus som korsfäst” står för det vi tror på, inte det vi vet. Det duger sålunda inte att bygga naturvetenskaplig forskning utifrån grundsanningen ”Kristus som korsfäst”. Det tillhör en annan kategori sanningar. En nödvändig kategori sanningar skulle jag vilja säga. Tro måste vi nämligen vare sig vi vill det eller ej. Utan tro händer ingenting.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s