Bibelstudium i Vivalla den 6 augusti 2014

 Himlarna förkunnar Guds härlighet, himlavalvet vittnar om hans verk (Psaltaren 19 vers 2)

Med i bagaget har jag inte enbart min erfarenhet av det verkliga utan också hur jag upplever det verkliga. Jag lever bildlikt talat i två världar samtidigt, oftast utan att tänka på det. Minst två, om sanningen skall fram. Allt kan ju ses på många olika sätt.

      Så är det även i bibeln. Bibeltexterna kryllar av exempel på detta dubbelseende. Psaltarversen ovan är ett av många paradexempel. Det är inte varje människa som kan vittna om att himlarna förkunnar Guds härlighet, men psalmisten gör det. Samtidigt är jag övertygad om att samme psalmist upplevde himlen precis som vi andra, d v s som ett blått oändligt hav ovan honom.

      Fenomenet dubbelseende beror av att levande människor inte enbart registrerar fakta utan också tolkar och försöker förstå. Registrerar och tolkar, det ena är lika viktigt som det andra. Registreringen av fakta förutsätter omutbar ärlighet, tolkningen dessutom en rad andra egenskaper för att inte gå snett.

     Tolkningen av verkligheten kan nämligen gå snett och gör det ofta. Det kan gå så snett att det i värsta fall leder fram till krig och elände. Krig beror alltid, säger alltid, på att man inte kommit överens om hur verkligheten skall tolkas. Osund tolkning av verkligheten har också lett till religioner och livsuppfattningar som fört människor i fördärvet.

     Alla tolkar, det måste understrykas. Religiösa som ateister gör det, gör det alltid, ingen undantagen.

      En kristen förståelse av verkligheten är avhängig Kristus. Och som alla andra både såg och tolkade Jesus. Bland annat satte han sin profil på tolkningen av de gamla heliga texterna. Människan blev viktigare än löfteslandet, gåvan viktigare än kravet, ärlighet viktigare än gruppsolidaritet, för att ta det mest karakteristiska i hans läsning av det Gamla testamentet. Och Gud var för Jesus ”allt överallt”, om jag tillåts använda ett uttryck hämtat från aposteln Paulus. Människans väg var för Jesus en rörelse mot försoning och upprättelse där han själv var en del av denna försoning.

     En människa som tagit intryck av Jesus fuskar därför inte med sanningen och manipulerar aldrig fakta. Det svär mot kravet på ärlighet. När jag som kristen kommit under Jesu påverkan påverkas däremot min syn på rätt, fel och mening. Som Jesusanhängare är det dessutom inte så säkert att jag enbart håller på de egna. Jesus har ruckat på mitt partsintresse.

     Detta med partsintresset har blivit något av käpphäst för mig. Det har bland annat lett till att jag klassar kyrkor på ett originellt sätt. Jag har till min förvåning märkt att jag inte i första hand tänker på vad de olika kyrkorna läror. Vad som främst intresserar mig är om deras partsintresse rubbats av Jesus. Kyrkor som alltid försvarar de egna positionerna har jag följaktligen föga intresse av.