Bibelstudium i Vivalla den 13 augusti 2014

 Det som lagen inte kunde göra, eftersom den kom till korta inför vår köttsliga natur, det gjorde Gud. Då han lät sin egen son bli lik en syndfull människa och sände honom som ett syndoffer, dömde han synden i människan. (Paulus brev till romarna kapitel 8, vers 3)

 Om den lag som Paulus här har synpunkter på, har jag idag inget att säga. Här hänvisar jag till tidigare utläggningar. Däremot skall jag koncentrera mig på orden om Jesus som syndoffer som dömde synden i människan. Närmare bestämt gör jag ett försök att omvandla vad Paulus vill säga så att det blir förståeligt i dag. Jag gör det mot bakgrund av hela den första delen av av det åttonde kapitlet i Romarbrevet.

Kristi offer på korset dömde synden, står det. I förlängningen betyder det att det att Paulus såg avrättningen på korset som ondskan personifierad. Något värre finns inte än att döda en oskyldig och dessutom rättfärdig människa. Skall någonting fördömas här på jorden så är det detta.

Av detta följer att ondskan kan rangordnas i ont, mer ont och mest ont. Mest ont var och är att beröva den rättfärdige Kristus livet. Vidare att annan ondska är underordnad denna avgrundssynd.

Som kristen har jag därmed fått en etisk värdeskala att vaka över. Främst vaka över att de etiska värdeskalorna i mitt eget inre inte rubbas. Egenintressen kan göra det, gruppsolidaritet och rasism likaså. Det är sannerligen inte bara skottlossning bland kriminella gäng som visar på vad rubbade värdeskalor kan åstadkomma.

 Nästa steg i min utläggning av Paulus blir att konstatera att Guds dom över synden trots allt inte var ett fördömande. Jesu död utgjorde inte själva slutpunkten. Gud lät Jesus uppstå och i denna uppståndelse låg förlåtelse, försoning och upprättelse. Och inte bara det, Gud lade också kraft i sitt ingripande. Tron på Kristus är därför inte enbart ett försanthållande utan innebär också delaktighet i förlåtelselsens, försoningens och upprättelsens verklighet. Detta i sin tur skapar möjlighet att leva utifrån nya förutsättningar.

 Till dessa nya förutsättningar hör vilja att värna den av Gud vid korset upprättade värdeskalan liksom kraft att leva i försoningens och upprättelsens verklighet. Rubbade och omkastade värdeskalor i mitt inre visar att Guds dom över synden inte längre är verksam i mitt liv.

 För egen del måste jag erkänna att jag långifrån är i stånd att permanent hålla ställningarna. Jag faller ständigt på nytt tillbaka. Det är som om korset försvunnit ur mitt liv. Men jag kommer tillbaka. Kan inte låta bli att komma tillbaka. Försoningens kraft är för mig oemotståndlig.

 Tack Paulus för att du lärde mig att förstå Jesus på detta sätt. Också ett tack till Martin Luther som visade på den dagliga omvändelsens nödvändighet.