Bibelstudium i Vivalla den 5 nov 14

Se även ”med mina glasögon” 35 Min Jesus

Bibelstudium i Vivalla den 5 nov 14

Jag ber att de alla skall bli ett och att liksom du, fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss. Då skall världen tro på att du har sänt mig. (Evangelium enligt Johannes kapitel 17 vers 21)

Sammanhanget klarar jag mig inte utan när jag tolkar bibeltexter. Särskilt när jag läser Johannesevangeliet är jag intresserad av vad som rörde sig i textförfattarens omgivning när han skrev ned sina gudsord. Jag tror mig med bestämdhet veta att detta påverkar innehållet. Ord läggs i Johannesevangeliet i Jesu mun som både i ordval, stil och innehåll väsentligen skiljer sig från övriga evangeliers. Enklast förklaras detta av att Jesusorden i Johannesevangeliet påverkats av och anpassats utifrån omgivningen. Evangeliet är, med mitt sätt att uttrycka det, dubbelexponerat. Det speglar å ena sidan vad Jesus verkligen har sagt, å den andra hur det stod till i den krets av församlingar där Johannesevangeliets författare verkade.

I bibelordet ovan, som ingår i Jesu förbön (Joh 14-17) ber Jesus till Gud inför sitt avsked från världen. Han ber för sina lärjungar, både nuvarande och framtida. Särskilt i orden då skall världen tro på att du har sänt mig anar jag påverkan från omgivningen. Tydligen hade man problem med trovärdigheten. Det var svårt att få omgivningen att tro på förkunnelsen om att Jesus var sänd av Gud. I andra sammanhang i samma förbön framkommer att Jesu unika ställning var i fara. Varför annars ständigt upprepa det nödvändiga i att tro just på Jesus. Gång på gång upprepas att den enda vägen till Gud går genom honom. Jämför man Johannesevangeliet med övriga evangelier märker man en tydlig skillnad. I övriga evangelier betonas budskapet om Guds rike i Johannesevangeliet regelmässigt tron på Jesus.

För mig blir det plus i kanten för just Johannesevangeliet. Jesustron är den kristna trons enda möjlighet, anser jag. Tron måste gå genom Jesus, om inte blir gudstron ohanterlig för oss. Och personlig frälsning genom någon annan än Jesus kan jag för egen del inte tänka mig. Detta sagt för att ni skall förstå att den av mig föreslagna dubbelexponeringen inte syftar till att förringa Johannesevangeliets värde.

Sen till det jag egentligen vill säga. Det återfinner jag i den första halvdelen av versen ovan: Jag ber att de alla skall bli ett och att liksom du, fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss. Dessa ord antyder att kristen tro i grunden handlar om relation, närmare bestämt den innerliga relationen mellan Gud–Jesus–lärjunge. I hela Jesu förbön ber Jesus att denna relation, som spränger gränsen mellan liv och död, skall bli verklighet.

Inom mig känns det tryggt att vila i tron att min existens vilar i Gud. Jag är tacksam för att just Johannesevangliet visat detta mer levande än övriga evangelier. För mig är denna gemenskap med Gud/Jesus grundläggande för min tro på liv efter döden.

Det sägs att Gamla testamentet inte känner till något liv efter döden. Detta är bara delvis sant. På gudsgemenskapens grund slås även i Gamla testamentet en brygga mellan nutid och evighet. Eller vad sägs om orden.

 Stiger jag upp till himlen, finns du där, lägger jag mig i dödsriket, är du också där. Tog jag morgonrodnadens vingar, gick jag till vila ytterst i havet, skulle du nå mig även där och gripa mig med din hand. Om jag säger: Mörker må täcka mig, ljuset omkring mig bli natt, så är inte mörkret mörkt för dig, natten är ljus som dagen, själva mörkret är ljus. (Psalt 139: 8–12)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s