Bibelstudium i Vivalla den 12 nov 14

(Se även Med mina glasögon, ”36 De religiösa texterna”

Bibelstudium i Vivalla den 12 november 2014

 Ni känner vår herre Jesu Kristi stora gåva: han, som var rik, blev fattig för er skull, för att ni skulle bli rika genom hans fattigdom. (2 Korinthierbrevet kapitel 8 vers 9)

Orden ovan ingår i en vädjan om kollekt. Paulus skall försöka få korinthierna att offra av sitt överflöd till förmån för de fattiga kristna i Jerusalem. Hur han lyckades vet vi inte. Paulus tillhörde inte självklart dem som de kristna i Korinth lyssnade till (2 Kor 2 1:23- 2:1-4) Förhoppningsvis blev resultatet ändå gott.

Paulus skriver

Meningen är inte att andra skall få det bättre och ni får det svårt. Nej det är fråga om jämvikt (2 Kor 8:13).

Men så var det ju inte med Kristus. Han skapade sannerligen inte jämvikt. Tvärtom utblottade han sig för vår skull. Särskilt petnoga i sin tillämpning var Paulus alltså inte.

Nog om detta. Själva utgångspunkten för Paulus kollektvädjan; att han som var rik, blev fattig för vår skull, för att vi skulle bli rika, är i vilket fall som helst en formulering som sammanfattar det väsentliga i Jesu gärning. Hela kristendomen vilar på grunden att Jesus blev fattig för att vi skulle bli rika.

Nu räcker det inte med att lägga grund för att bygga kyrka. På grunden måste läggas engagemang. Utan engagemang ingen kristendom, ingen kyrka, inga kristna. Engagemanget förutsätter i sin tur att vi kristna inte förlorar siktet. Det centrala i tron, detta att Kristus gav för att ge kommer alltför lätt ur synfältet. För mig personligen kanske inte lika närliggande som för många andra i min omgivning. Nog vet jag att Kristi offer är det centrala. Värre är det för min del med tillämpningen av den tro som jag vigt mitt liv till.

I min kamp tvingas jag ta veritabla ”trossprång”. (Med trossprång menar jag att jag avgör mig för sånt som inte verifieras av bevis utan av livet självt) Till trossprången hör att förlita sig på att det Jesus gjorde fortfarande är giltigt. Jag tror att det går en brygga mellan då och nu. Jesu ”fattigdom” och min rikedom hör samman. Min rikedom beror av Jesu fattigdom. Dagligen behöver jag begrunda detta. Till detta kommer att tron skall märkas. Och det går sannerligen inte av sig självt. Men när så sker känner folk igen min frälsare i mig.

Två trossprång alltså, det ena med siktet på Jesu offer, det andra på hans efterföljelse, två trossprång på vilka inte bara min utan hela den kristna kyrkans existens vilar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s