Bibelstudium i Vivalla den 24 dec 14

(Se även nytt inlägg ”Med mina glasögon” 42 Till sökandets lov)

Bibelstudium i Vivalla den 24 dec 14

Och erkänt stor är vår religions hemlighet: Han uppenbarades som jordisk varelse, rättfärdigades som andlig, skådades av änglarna, förkunnades bland hedningarna, vann tro i världen och togs upp i härligheten. (Paulus första brev till Timotheos kap 3 v 16)

Jag antar att texten ovan är en tidig kristen trosbekännelse. Den är ett fristående tillägg i en förmaning om att leva anständigt i en sent tillkommen biblisk text. Trosbekännelsen ovan kan alltså läsas för sig. Man behöver inte koppla den till sammanhanget.

Jag har därför valt att koppla den till mina egna tankar om människans förhållande till Gud. Människan, det är för mig dem jag möter till vardags, talar nu för tiden inte så mycket om Gud. Men inte är Gud försvunnen för det. Gud finns i oss som en längtan efter det fullkomliga. Den längtan tillhör tack och lov till det normala. Att inte kunna längta är är ett tecken på uppgivenhet. Honom/henne är det synd om och behöver allt vårt stöd.

Det som skiljer oss åt är vad vi förbinder detta fullkomliga med. Att vara kristen är för mig att förbinda Jesus med min längtan. Jesus är med textens ord min ”religions hemlighet”. Min personliga egenhet är att i första hand söka denne Jesus i hans uppenbarelse ”som jordisk varelse”. Jag försöker tränga in i hans mänsklighet. Detta genom att särskilt uppmärksamma alla de gånger han inte väjde. Med förundran ser jag hur han bröt med tidens anständighetsregler och hur han frimodigt överträdde aktuell värdegrund. Detta inte för att göra sig märkvärdig utan för att skydda annars oskyddade människor och visa att Gud är annorlunda. Detta kostade motstånd, plåga, i slutändan dödsstraff. Men detta straff såg han inte som den slutgiltiga katastrofen eller som tecken på det omöjliga i att kunna bemästra mänsklig ondska. Istället såg han mitt i all sin vånda offret av honom själv som inledningen på en allt omfattande försoning.

Och Gud lät det bli som Jesus trodde. Försoningen blev verklighet. Försonaren Jesus kom i uppståndelsen att bli ”rättfärdigad som andlig”. Det betyder att han blev förenad med Gud. Hans försoning med Gud var därmed fullbordad.

Längtan efter fullkomningen delar jag med de flesta. Min väg mot detta mål går över Jesus. Så långt borde allt vara klart hittills. Men hur skall jag få andra att upptäcka min livsväg? Det är ju så få som idag proriterar kunskap om Jesus. Bibeln är för de flesta oläst och till råga på allt tror de flesta att de vet vad som står i bibeln utan att egentligen ha en aning. Det finns förmodligen ingen annan väg att vinna tilltro än att leva som jag lär. Det i sin tur innebär ett liv i tro på försoningens underkraft, i slutändan en tro på att Gud skall göra det omöjliga. Och det tror jag också. Av den anledningen kan jag även stämma in i dagens trosbekännelses ord ”vann tro i världen”.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s