Bibelstudium i Vivalla den 25 febr 15

(Se även ”Med Mina glasögon”, 51 Nedlåtenhet – terrorismens utsäde)

Bibelstudium i Vivalla den 25 febr 15
Jesus som överstepräst
När vi nu har en mäktig överstepräst som har stigit upp genom himlarna, Jesus, Guds son, låt oss då hålla fast vid vår bekännelse. Vi har inte en överstepräst som är oförmögen att känna med oss i våra svagheter, utan en som har prövats på alla sätt och varit som vi men utan synd. Låt oss därför frimodigt träda fram till nådens tron för att få förbarmande och nåd i den stund då vi behöver hjälp.(Hebreerbrevet kap 4 versarna 14–16)

Det är inte bara mynt som har två sidor, krona och klave. Seriöst menade påståenden har det också. I ett påstående kan vi kalla kronans motsvarighet fakta och klavens värderingar. Den ena sidan är lika viktig som den andra för ett påståendes lödighet. Fakta måste hanteras av våra värderingar för att vi skall uppleva ett påstående meningsfullt. En insiktsfull människa skyggar därför inte för fakta och tänker noga igenom sina värderingar.
Detta med fakta och värderingar gäller på de mest skilda områden. För att demonstrera detta inledde jag även mitt debattinlägg den 18 februari, ”50 Se upp med vetenskapen” i ”Med mina glasögon” med identiskt samma ord som detta bibelstudium.

Det mesta har alltså två sidor. Den ena kallar vi fakta, den andra värderingar. Båda lika nödvändiga. Fakta måste hanteras av mina inre värderingar för att upplevas meningsfulla.
Fakta handlar i det här fallet om Jesus. Nog är det nämligen ett faktum att Jesus, som texten ovan förutsätter, brydde sig. Han brydde sig om Gud och han brydde sig om människor. Särskilt om de skyddslösa värnade han. I texten finns där också korset förutsatt liksom de första lärjungarnas upplevelser av mötet med den uppståndne. Så långt de fakta som har relevans när man begränsar sig till texten ovan.
Men med fakta nöjer sig inte Hebreerbrevets författare. Till fakta läggs dennes tolkning av dessa fakta. Av Jesus blir en överstepräst och av Jesu död och uppståndelse blir en Guds son som ”stigit upp genom himlarna” och talar gott om oss inför Gud. Detta har i sin tur resulterat i att vi enligt Hebreerbrevets författare ”frimodigt kan träda fram till nådens tron och få förbarmande och nåd i den stund vi behöver hjälp”.
Hur ställa sig till detta? Tillför denna förståelse av Jesus något eller skymmer den sikten? För min del röstar jag på att den fördjupar vår förståelse.
Jag är inte ensam om denna min åsikt. Som jag tyckte bland annat alla de som på tvåhundratalet bestämde om vilka böcker som skulle få tillhöra bibeln. Hebreerbrevet försvarade sin plats bland bibelns skrifter trots att författaren av Hebreerbrevet var okänd. Innehållet räddade brevet.
Hebreerbrevets bild av Jesus ansågs och anses fortfarande förmedla inte den enda, men en av de bilder av Jesus det är värt att ta till sig.
Författarens förståelse av Jesus var alltså inget minus. Den var tvärtom ett plus. Det betyder dock inte att vi skall försöka göra Hebreerbrevets författares föreställningsvärld till vår egen. Vi kan för den delen aldrig bli som han. Det är ju flera tusen år mellan oss. Vi har våra referensramar och han hade sina. Men vi kan ta till oss av dennes tankar, framför allt ta till oss den bekännelse han ville förmedla.
Den bekännelsen lyder; i tron på Jesus finns ”förbarmande och nåd i den stund vi behöver hjälp”. Denna tolkning av Jesu liv är för den delen så viktig att kristen tro vore meningslös om vi inte höll fast vid den bekännelsen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s