(Se även ”Med mina glasögon”, 52 Mitt spårsinne)

Bibelstudium i Vivalla den 4 mars 15

Jag är alltså Kristi sändebud, och Gud manar er genom mig. Jag ber er på Kristi vägnar: låt försona er med Gud. Han som inte visste vad synd var, honom gjorde Gud till ett med synden för vår skull, för att vi genom honom skulle bli till ett med Guds rättfärdighet. (Paulus andra brev till korinthierna kapitel 5 versarna 20 f)

Hela Nya testamentet kan läsas som en rad försök att förstå Jesu livsgärning. De olika författarna gav uttryck för vad de funnit utifrån egen erfarenhet och religiösa förankring.

Det som gällde då gäller nu. Också vi här i Vivallas bönegrupp har som mål att förstå Jesus. Här ett försök med hjälp av aposteln Paulus utifrån några aktuella erfarenheter i gruppen.

I vår lilla krets hyste nyligen en av er en hemlös under fyra veckors tid, en annan försökte och försöker skapa reda i en väns kaos, en tredje bryr sig och hjälper till när nån i närområdet är sjuk. Själv kämpar jag på i en valberedning där den nuvarande styrelsens frustration över framtiden smittat av sig så jag har svårt att sova på nätterna. Ingen av oss har betalt för vad vi gör, ingen uppmärksammas. Däremot kostar det på. De nödställdas elände, som vi ställer upp för att rå på, smittar av sig. Det går inte av sig själv att hysa en hemlös och reda i kaos får man inte utan att själv dras in i oro och missmod.

Dessa våra livserfarenheter hjälper oss att ana hur aposteln Paulus förstod Jesus. Jag skulle, utifrån min tolkning av dagens Paulustext, tänka mig att en Paulus av idag skulle uttrycka det hela så här:

Det kostade på att vara den gudomlige Kristus som samtidigt älskade av synd och elände präglade människor. Hans kärlek tvingade honom ner till jorden och en mänsklig tillvaro som vår. Drastiskt uttryckt drev hans kärlek honom så djupt ner i ”skiten” att han blev ”ett med vår synd”. Allt beroende av att Jesus inte kunde stå vid sidan av och bara titta på. Han tog på sig det vi egentligen skulle lida. På den grunden straffades han med döden.

Men Gud har ett annat perspektiv, anser Paulus. För Gud är Jesu utgivande av sig själv Guds eget offer för vår skull. Det är Gud själv som i Jesus tar på sig det vi själva egentligen skulle stå för. Jesus offer är i Guds ögon ett med hans egen rättfärdighet.

När Paulus tänker så om Jesus och Gud är det uppmuntrande särskilt för oss som tar på oss bördor som vi egentligen inte orkar med eller mår bra av. Paulus tycker att vi står i ett stort sammanhang.

Observera att det jag här gjort till min egen tolkning av Paulus har skett utifrån vad Paulus skrivit i 2 Korinthierbrevet kapitel 5 versarna 20 ff. I andra sammanhang kan Paulus tala om Jesu försoningsgärning på ett annat sätt. Och i andra böcker i Nya testamentet bedöms Jesu offergärning återigen annorlunda. Men i hela Nya testamentet kretsar praktiskt taget allt kring frågan om Jesu liv tolkat som ett självutgivande. Så är det med äkta kristendom. Det mesta kretsar direkt eller indirekt kring korset.