(Se även ”Med mina glasögon”, 57 ”Olika grader i helvetet”)

Bibelstudium i Vivalla den 8 april 2015

12Genom en enda människa kom synden in i världen, och genom synden döden, och så nådde döden alla människor därför att de alla syndade. (Paulus brev till romarna, kapitel 5 v 12)

Denna tanke att döden beror av synden har Paulus hämtat från syndafallsberättelsen i 1 Moseboken kapitel två och tre. Hade han även sökt på andra ställen i bibeln hade han inte blivit lika entydig. Död efter ett långt liv betraktas där som något naturligt.

I och med att Paulus i textens bibelord från Rom 5 så entydigt kopplar döden till synden får vi kristna bekymmer. Vi hamnar i en besvärlig valsituation. Skall vi sätta vår lit till Paulus eller till andra föreställningar om döden i vår Heliga Skrift. Eller kanske allvarligare; skall vi luta oss mot Paulus när ett naturvetenskapligt vetande idag utan undantag säger att döden är en betingelse för livet. Döden finns med i hela den biologiska processen.

Själv menar jag att trons uppgift bland annat är att skärpa människans samvete. Att tycka något mot bättre vetande är för mig inte etiskt fullvärdigt. Därför röstar jag i första omgången bort Paulus. Nog har jag respekt för skapelseberättelsen med sitt syndafall, men att lägga syndafallsberättelsen till grund för kunskap i biologi, håller inte.

Men det känns inte bra att vända Paulus ryggen. Trots allt är det honom jag har att tacka för min grundläggande förståelse av Jesu liv. Det är Paulus som tydliggjort för mig Jesu betydelse bättre än någon annan. Evangelierna i all ära, men utan Paulus hade för mig såväl gudstro som Jesustro visserligen blivit något stort, men inte det största av allt.

Så det är nog bäst att tränga djupare i frågan om synden och döden. I det syftet går jag till 1 Korintierbrevet kap 15 versarna 55 ff. Där jublar Paulus över Jesu uppståndelse i bland annat följande ord.

Död, var är din seger? Död, var är din udd? Dödens udd är synden, och synden har sin kraft i lagen. Gud vare tack som ger oss segern genom vår herre Jesus Kristus.

Här ses synden som dödens udd. Synden blir själva den spjutspets som åstadkommer död. Genast är jag med på noterna. Är det något som dödar så är det ju ondskan. Så fort ondskan sticker upp sitt tryne, det må vara i de ringaste sammanhang, är den destruktiv. Blir den bara tillräckligt stark blir döden ett oundvikligt faktum.

Men att synden har sin kraft i lagen vad betyder då det? Att regler, förordningar och bestämmelser till allt annat även lockar fram det sämsta hos oss. Vi söker vägar att överträda lagarna, känner lust att nyttja regelverket till egen nytta.

Nog behövs det lagar, men de lagar som fungerar bäst för gemene man är sådana som är sprungna ur den egna kärleken till saken. Sådana lagar kan ”synden” inte bemäktiga sig.

När Paulus använde ordet udd om synden tänkte han säkert också på synden som det som kan åstadkomma evig död. Jag ryser när jag tänker på att det finns ondska som för evigt kan stänga oss ute från Gud.

Nog var det väl så Paulus tänkte redan i dagens text från Rom 5? Åtminstone vill jag tro det.