Bibelstudium i Vivalla den 29 april 2015

(Se även ”Med mina glasögon” 60 Subjektivitetens tuktan

Bibelstudium i Vivalla den 29 april 2015

Ett kort ögonblick övergav jag dig, men i stor kärlek tar jag dig åter. 8Jag dolde mitt ansikte för dig i häftig vrede ett ögonblick, men evigt trofast visar jag dig nu min kärlek, säger din befriare, Herren. (Profeten Jesaja kapitel 54, versarna 7 f)

Att tänka och handla utifrån verkligheten är en nödvändighet. Det förstår även många av oss kristna, även om vi stretar emot så gott vi kan mot att acceptera en, som vi upplever det, hejdlös sekularisering. Vi förstår att det kristna budskapet måste riktas rakt in i nuet för att vi inte alldeles skall hamna utanför. Så var det redan med bibelordet. Detta är om något riktad rakt in i dåtidens verklighet.

Ta dagens text som exempel där Gud lånar sin mun åt profeten och talar om sin häftiga vrede mot Israels barn som nu är förbytt i kärlek till sitt folk. Texten förutsätter att vreden tog sig uttryck i fördrivningen till Babylon på femhundratalet före Kristus, och kärleken i befrielse från fångenskapen sjuttio år senare.

Detta Guds budskap till sitt utvalda folk är sagt under en tid då det i människors medvetande gick en någorlunda rak linje mellan brott och Guds straff. Israels trolöshet mot Gud orsakade således fördrivningen till Babylon. Må så vara att konung Nebukadnessar fick vara Guds redskap när Gud straffade sitt folk. På motsvarande sätt fick perserkonungen Kyros vara verktyget när Gud förbarmade sig över sina straffade barn efter de sjuttio åren i Babylon. Därav textens tal om Guds vrede och Guds förbarmande.

Detta budskap om vrede och förbarmande hade i dåtid alla möjligheter att landa i de frommas hjärtan och bevaras i deras minnen. Följdriktigt hamnade det i bibeln och till yttermera visso i den mest uppmärksammade delen av Gamla testamentet, för att sedan få ny aktualitet i Nya Testamentet.

Vi har nuförtiden fått svårt för tanken på Guds rättvisa domar. Vi kan inte längre se den raka linjen mellan brott och Guds straff. En grym verklighet svär emot sådant tal. Det är ibland som vore slumpen Gud. Men det betyder inte att vägen till Gud är stängd ens för oss. Gud gör sig påmind, om än på nya sätt. Jesu framträdande var en enda stor nytolkning av förhållandet Guds vrede och hans förbarmande. Så har det också fortsatt. Genom Guds tjänare i skilda tider har profetiorna getts nya betydelser allt efter nya omständigheter och människor har genom deras ord erfarit Guds närvaro.

Är verkligen bibeln så tidsbunden? Du kanske tvivlar på det. Till dig ger jag ett ord som står i direkt sammanhang med dagens text. Där tröstas det från Babylon befriade Israel med följande ord. Även här är det Gud som påstås tala.

Åt söder och norr skall du utbreda dig, dina ättlingar skall fördriva de främmande folken och bosätta sig i de övergivna städerna. (Jesaja 54:3)

Det är ord som dessa som gör att jag envist låter Jesus bli min tolkningsnyckel i mitt studium av den Heliga Skrift. Med honom bakom ryggen omtolkar och nytolkar jag friskt och utan att fördölja vad jag gör.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s