(Se även ”Med mina glasögon”, 63 Förstå viktigare än att kunna.

Bibelstudium i Vivalla den 20 maj 2015

 När Hjälparen kommer, som jag skall sända er från Fadern, sanningens ande, som utgår från Fadern, då skall han vittna om mig. Också ni skall vittna, ty ni har varit med mig från början.(Evangelium enligt Johannes kap 15 v 26 f)

Det finns mycket att säga om bibelns utsagor om den Helige Ande. Mycket som får även den kunnige läsaren av Bibeln att lägga pannan i djupa veck. Någon enhetlig lära om Anden lär det nämligen inte gå att utvinna med enbart bibeln som källa. Johannesevangeliet sticker ut genom att ge den Helige Ande namnet Hjälparen. Denne Hjälpare skall vittna om Jesus, dvs tydliggöra Jesus för sin samtid. För åtskilliga år sedan fastnade jag för detta sätt att se på Anden. I fortsättningen fram till dags datum jämkar jag andra sätt att se på Anden med Johannesevangeliets. För mig blir det viktigare än annat att den Helige Ande hjälper mig att se Jesus tydligt. Den hjälpen är Andens huvudfunktion. Följdriktigt kan Anden kallas Hjälparen.

Min egen vardag kan beskrivas på olika sätt. Bland annat kan den bestämmas som ständigt pågående försök att upptäcka Jesus. Jag försöker se honom i det politiska spelet, jag försöker upptäcka honom i det dagliga livet, inte minst i samspelet oss människor emellan, för att inte tala om mina försöka att påträffa honom i kyrkans liv.

Ibland, ja rätt ofta tror jag mig ha funnit spår av denne Jesus. Någon gång är spåren otydliga, ibland känns det uppenbart att det är Jesus jag skymtat. Tro inte att mina upptäckter enbart sker på kyrkans mark. Jesus rör sig på vidare fält Dock skall icke förnekas att det är i kyrkans sammanhang bilden blivit tydligast.

Vad grundar sig då mina upptäckter på? Naturligtvs till stora delar på min bibelkunskap. Genom den får jag ett överlägset jämförelsematerial som hjälper mig att se paralleller mellan Jesus då och företeelser idag.

Men kunskap är långtifrån det enda som hjälpt mig. Till kunskapen kommer intresset och lusten. Sen följer fantasin, intuitionen och sinnet för Jesus. Allt detta tackar jag Gud för. Jag tackar Gud som hjälpt mig via sin Ande att se det andra inte upptäckt.

De som känner mig vet hur mycket jag ”stångas” med min bibel. Jag vrider och vänder på texterna i försök att göra dem rättvisa. Och rättvisa är för mig att våga se vad som står i texterna, detta även om det blir obekämt. Särskilt det i texterna som direkt eller indirekt handlar om Jesus ger jag mig på. Bibelkritik är mig inte främmande, inte heller texter som kan vara etiskt/moraliskt tveksamma, undviker jag. Hela min inre andliga iver har jag vigt åt Skriftens studium.

I detta arbete händer det ofta att jag nästan visionärt anar att Jesu är nära. Skall sanningen fram tycker jag inte om att predika om inte mitt arbete med texten resulterat i någon form av vision av den levande Jesus Kristus.

Naturligtvis kan jag tacka min teologiska skolning för mina upptäckter. Men studier ger inte hela svaret. Dessutom finns hos mig fantasin, intuitionen liksom sinnet för Jesus. För det tackar jag Gud som genom sin Ande hjälpt mig att se det andra inte upptäckt. Utan denna hjälp hade jag alls inget sett.