(Se även nytt inlägg ”Med mina glasögon”. 64 Se inte ner på nynazisterna, försök förstå hur de tänker)

Bibelstudium i Vivalla den 27 maj 2015

Det skall komma en tid då jag utgjuter min ande över alla. Era söner och döttrar skall profetera, era gamla män skall ha drömmar, era unga män se syner. Också över slavar och slavinnor skall jag då utgjuta min ande. (Profeten Joel kap 2 versarna 28 f)

Vi känner inte mycket till om profeten Joel. Vad vi vet hämtar vi från en text på fem bibelsidor. Det är allt. Men mer behöver vi inte för att fånga det för profeten väsentliga. Profeten var uppfylld av två ting, dels av den katastrof som drabbat honom och hans omgivning, dels av den vision av framtiden han såg inom sig. Om båda dessa ting vittnar han.

Katastrofen bestod av en gräshoppsinvasion som förtärde allt liv omkring honom. Gräshopporna var i Joels ögon lik en fiendearmé som systematiskt utplånade alla mänskliga livsmöjligheter där de drog fram. Naturen hade alltså kommit i obalans med de mest förskräckande följder. Orsaken hade inte Joel svårt att upptäcka, folkets olydnad mot sin Gud var den utlösande faktorn.

Parallellerna mellan då och nu är inte svåra att finna. Olydnad ses fortfarande som orsaken till naturens uppror, uppror mot en miljö och en natur som personifierats av vår tids profeter. Inom parentes väntar jag på den dag miljö liksom Gud föräras med stor bokstav.

Mitt i eländet stod profeten, men han var långtifrån uppgiven. Räddningen skådade han i en vision, som noga räknat var tvådelad. Texten ovan sammanfattar den första delen i visionen.

I denna ser han den totala förnyelsen påbörjad. Gud griper in med en andeutgjutelse som är total, män och kvinnor, slavar och slavinnor, alla blir uppfyllda av en förnyelsens Ande.

Därefter fullbordas verket. ”Herrens dag” inträder i en världskatastrof som samtidigt innebär alltings förnyelse. I denna katastrof skall de flesta människor gå under. Endast de ”som åkallar Herrens namn skall bli räddade”.

Vad kommer nu detta oss vid? En hel del, visar det sig. Miljövänner har tagit till vara på visst i Joels vision, bekännande kristna på annat. Miljövännerna har känt igen sig i naturkatastrofen, vi kristna mest i den över kvinnor och män, slavar och fria, utgjutna Anden.

Personligen har jag fått hjälp att se Guds ande som något som upprättar och förnyar. Anden blir lik en frisk fläkt i tillvaron som gör att jag i profeten Joels anda ser klart.

Till detta klara hör att Guds ande inte är ett fåtals privilegium. Dessutom att Gud inte kan uteslutas i vare sig mina samtids- eller framtidsvisioner. I slutändan är det ändå på Guds existens allting hänger.

Men det skall erkännas att jag också viker av från profeten. Jag kan inte se ”Herrens dag” på det sätt profeten Joel såg den. Därtill är jag för mycket påverkad av en profet av andra dimensioner, Jesus Kristus. Men i aposteln Paulus efterföljd (Rom 10:13)har jag fastnat för profetens ord om att ”den som åkallar Herrens namn skall bli räddad”. Det ligger mycket i de orden. Orden har inte minst sin giltighet i det dagliga livet.