(Se även ”Med mina glasögon”, nytt inlägg 74 Homofob och abortmotståndare)

Bibelstudium i Vivalla den 5 augusti 2015

Gud, min konung från urtiden, du som vinner segrar på jorden! Du delade havet med din makt, du klöv drakarnas huvuden på vattnet. Du krossade Leviatans huvuden och gav honom som föda åt öknens djur. Du lät källor och bäckar springa fram, du fick vattenrika floder att sina. Din är dagen och din är natten, du satte månen och solen i deras banor. Du stakade ut alla gränser på jorden, sommar och vinter är ditt verk. (Psaltaren Psalm 74 versarna 12-17)

Vare sig vi vill det eller inte står vi alla i bestämda sammanhang. Detta är viktigt att uppmärksamma eftersom sammanhanget påverkar hur vi tänker. Själv går jag i kyrkan varje söndag och skall man begripa mig är det en fördel att veta det. För mig betyder min kristendom att jag låter Jesus vara utgångspunkten för både tänkande och handlande. I en bestämd mening är Jesu värld också min värld.

Då tror du på bibeln, säger någon. Visst, men den tron går via Jesus. Bibeln i sig är religiösa traditioner samlade i en volym, bibeln med Jesus för ögonen och med Jesus som tolkningsnyckel är Guds ord.

Till traditionen runt Jesus finns Gamla testamentets Psaltare, bland annat psalm 74, som utifrån sin tids föreställningsvärld prisade Gud för att denne en gång i tidernas begynnelse i en våldsam uppgörelse med tillvarons kaosmakter skapade ordning i vår värld och gav oss våra livsmöjligheter.

Min Jesustro gör att jag inte enbart bejakar denna psaltarpsalmens tolkning av tillvaron. Jag tror dessutom att Skapargudens kamp har sin fortsättning här och nu. Dessutom att jag själv är inblandad. Min uppgift är att bekämpa ondskans kaos i mitt och andra människors hjärtan.

Det är egentligen föga uppseendeväckande att vårt sammanhang påverkar oss. Det är en allmän sanning. Säg mig med vilka du umgås och jag skall säga vem du är, heter det. Frågan är alltså var jag hör hemma. Det berättar en del både om vem jag är och vad jag tycker. I vissa kretsar tycker man nämligen si och i andra så. Det är långtifrån alla som likt mig tolkar tillvaron utifrån Jesus. Humanitet brukar i många kretsar ta Jesu plats, humanitet och tro på naturens egna goda krafter i andra.

Har ni träffat någon medlem i naturskyddsföreningen som förbannar den grymma naturen som låter visst växa och annat dö, och som dessutom låter det svaga förgås på det starkas bekostnad? För min del har jag aldrig gjort det. Ändå är det ju ”survival of the fittiest” som gäller. Och har ni hört någon humanist och människovän brista ut i klagan över människans onda natur och primitiva drifter? Och ändå lär det vara svårt att förneka att mänsklig ondska sitter djupt hos oss människor. Jag har för den delen heller aldrig hört någon Jesusanhängare brista ut i klagan över naturens grymma lagar. Det skulle i så fall vara jag själv. Däremot är det många av oss som tar människonaturens mörka sidor på allvar. Det finns till och med dom som gör som dagens psalmist och i sin förtvivlan ropar till Gud. Låt inte de hjälplösa gå besvikna bort, låt de förtryckta och fattiga prisa ditt namn! Grip in, o Gud, hävda din rätt, tänk på att du ständigt smädas av dårar. (Psalt 74:21 f)