Bibelstudium i Vivalla den 12 augusti 2015

(Se även nytt bidrag ”Med mina glasögon”, 75 Ständigt dessa dubbla budskap.)

Bibelstudium i Vivalla den 12 augusti 2015

 Min själ längtar efter dig om natten, min ande söker dig. När dina rättvisa domar upplyser jorden lär sig världens folk det rätta. Skonas de onda lär de sig aldrig det rätta, och rättvisan kränks av våldsmän, de ser inte Herrens majestät. Herre, din hand är lyft, men de ser det inte. Låt dem stå där med skam när de ser din lidelse för folket. Låt eld förtära dina fiender. (profeten Jesaja kap 26 versarna 9–11)

Det finns gott om övertygade människor som vet besked. Och tur är väl det. Utan dem saknar världen ledning och utan ledning blir det kaos

På sin tid visste profeten Jesaja vad han ville. Han visste bestämt vad som krävdes för att Guds vilja inte skulle kränkas och Guds utvalda folk inte förnedras. De onda måste straffas och våldsmännen bekämpas.

Då som nu finns det rader av förträffliga människor, religiösa som sekulariserade, som vet besked. Deras inre idealbilder är så tydliga som hade de en ofelbar Gud framför sina ögon. Har ni träffat en övertygad, radikal politiker i maktställning vet ni vad jag talar om. Denne talar visserligen aldrig om Gud, idealen får ta Guds plats. I övrigt är politiker och profet sig tämligen lika.

Men hur blir det då när verkligheten inte stämmer överens med kartan. När det inte blir som profeten tänkt sig. Eller med Jesaja ord; ” Herrens hand är lyft, men de ser det inte”. När de ogudaktiga inte har förstånd att skämmas för sitt beteende utan respektlösts fortsätter som de börjat utan att det går att göra något något åt det. Då finns det för profeten inget annat att göra än att bedja: ”låt dem stå med skam, när de ser din lidelse för folket. Låt eld förgöra dem.”

Till den bönen finns visserligen ingen direkt motsvarighet i en sekulariserad omgivning. Kanske önskar sekulariserade ledare ve och förbannelse över dem som inte reagerar på önskvärt sätt. Men någon Gud ber man inte till utan tvingas nöja sig med att göra livet svårt för dem som tänker och handlar annorlunda. Se hur politiker kastar glåpord över Sverigedemokraterna, så förstår du vad jag menar.

Bönen skiljer alltså den religiöse Jesaja från den sekulariserade politikern. Annars är de förvånansvärt lika. Båda håller hårt på idealen och vet att ta till åtgärder mot avvikarna.

Nog var förstås Jesus annorlunda. Dennes syn på rätt och fel, på landsman och främling, på nåd och straff, på stor och liten, på Gud och människa, stämde och stämmer i långa stycken inte överens med vare sig profeter eller politiker.

En tid efter Jesu framträdande skulle nog det hela ha rättat till sig och allt bli som vanligt igen. Så småningom skulle Jesus ha anpassats till andra stora män och kvinnor och bedömas utifrån tidens idealbilder.

Till dels blev det också så. Kristen tro kom att bli en tro bland många andra med sina regler och sina ideal. Men aldrig helt och hållet. Jesu totala misslyckande under slutffasen av sitt liv har aldrig kunnat fördöljas eller förnekas och hans rop på korset ”Eli, eli, lema sabachtani, min Gud min Gud varför har du övergivit mig”, har aldrig kunnat tystas eller förklaras bort. Av den anledningen har kristendomen som religion blivit annorlunda. Den öppnar för så mycket.

För mig är att vara kristen att leva på en förhoppning. Egentligen tror jag mig bara veta en sak; att Jesus gav sitt liv för mig. I övrigt talar jag med små bokstäver.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s