(Se även nytt inlägg ”Med mina glasögon”, 77 När drömmen försvinner.)

Bibelstudium i Vivalla den 26 augusti 2015

En sådan tillit till Gud har jag genom Kristus. Det är inte så att jag skulle förmå tänka ut något på egen hand, något som kommer från mig. Nej, min förmåga kommer från Gud. Han har gett mig förmågan att vara tjänare åt ett nytt förbund, som inte är bokstav utan är ande. Ty bokstaven dödar, men Anden ger liv. (Paulus andra brev till korinthierna kap 3 v 4–6)

Vi må kalla oss troende eller icke troende, det är på ”tilliten” det mesta hänger. Och tillit är ett annat ord för tro. Utan tillit blir vi splittrade, vet varken in eller ut. Så utan någon form av tro lär det vara svårt att klara sig

Inte undra på att Paulus, som visste vad han ville, berömde sig av att äga tillit. Den tilliten var visserligen av speciellt slag. Den hade gjort en omväg via Kristus för att i slutändan vara tillit till Gud. Eller för att ta det ordagrant: ”En sådan tillit till Gud har jag genom Kristus.”

Med den formuleringen har Paulus markerat att han är just en kristen. Han tar nämligen som alla sant kristna vägen om Kristus för att nå Gud. Hans Gudstro har fått sin färg av hans Kristustro.

För mig är denna Paulus väg ett måste. Utan Kristus vore jag agnostiker, d v s en bland många som varken visste in eller ut när gudsfrågan kom på tal.

Men den Heliga Skrift då, vittnar inte den om Gud? Kan jag inte luta mig mot Skriften för att nå Gud? Kan inte min gudstro ta vägen över Skriften för att därefter hamna i mitt hjärta? Paulus tycker inte det. Bokstaven (det står för den Heliga Skrift i Paulus terminologi) är visserligen ”härlig” (2 Kor 3:7). Ändå står den ytterst i dödens tjänst. Eller som han uttrycker det; ”bokstaven dödar, men Anden ger liv” (v 6).

Dessa ord har kristenheten ända till dags datum inte kunnat smälta. Skulle verkligen bokstaven (Skriften) stå i dödens tjänst. För min del förstår jag Paulus. Sanningen kan inte avgränsas och begränsas till tryckta bokstäver skrivna i en bok. Den heliga bokens uppgift är i bästa fall att vara historiskt betingade nedslag av det heliga och sanna. Nya tider och nya omständigheter tvingar fram nya nedslag, tycks det mig.

Paulus tror sig via sin Kristustro och sin Ande kunna frambringa sådana nya nedslag av det heliga. Eller för att ta det mera precist; När Paulus går via Kristus för att nå Gud får han del av gudomlig vishet, som han kan förmedla till sin omgivning. Det är Anden som verkar detta, med andra ord den över tid och rum levande Kristus. Så förstår jag att Paulus menar.

Paulus försäkrar att denna förmedling av det gudomliga inte är av honom själv. Den är en Guds gåva som han är satt att förmedla.

Själv är jag Paulusentusiast. Ändå tvivlar jag på att allt Paulusord är direkt kommet från Gud utan egen inblandning. Paulus budskap är förvisso påverkat av samtiden och därmed i vissa stycken tidsbundet. Däremot tror jag som Paulus att tillitens ursprung är Kristus och att jag liksom Paulus är kallad att läsa verkligheten utifrån Kristus.

Jag kan inte som Paulus försäkra att jag lyckats. Dock ser jag inga alternativ till mitt sätt att betrakta verkligheten. För mig är Kristus den enda möjliga vägen till Gud.