(Se även nytt inlägg ”Med mina glasögon”. 82 De absoluta idealen på gott och ont)

Bibelstudium i Vivalla den 30 september 2015

Älska inte världen och det som finns i världen. Om någon älskar världen finns inte Faderns kärlek i honom. Ty det som finns i världen, vad kroppen begär, vad ögonen åtrår, vad högfärden skryter med, det kommer inte från Fadern utan från världen. Och världen förgår med sina lockelser, men den som gör Guds vilja består för evigt. (1 Johannesbrevet kap 2 v 15–17)

”Världen” i texten ovan, liksom i Johannesskrifterna över huvud taget, står för den gudsfrånvända världen. Men vad som är gudsfrånvänt därom tvista de lärde. Johannesbrevets författare menar att åtrå i kombination med självupptagenhet och högfärd kännetecknar den gudsfrånvändhet som de troende skall vända sig från. Han talar också om Faderns kärlek. Denna kärlek är motpolen åtrån, självupptagenheten och högfärden. Och vad Johannesbrevets författare menar med Faderns kärlek är dessutom alldeles uppenbart. Faderns kärlek är detsamma som Jesu kärlek. Johanneslitteraturen flödar över av vittnesbörd om detta.

Motpolen till åtrån och självupptagenheten är alltså Jesu kärlek. Det är den kärleken vi skall söka oss till för att komma rätt i världen. Hur nu det skall gå till?

Plymouthbröderna i Småland har sitt svar. Det gjorde de klart i ”Den enda sanna vägen” på TV den 16 september i år. De avgränsar sig från världen och lever i ett alldeles eget regelsystem som de hämtat från en ordagrann läsning av bibeltexter. Frågan är; skall vi göra som de. Det betyder sätta upp regler för tillåtet och otillåtet och sen leva våra egna liv avgränsade från samhälle och värld.

Förvisso inte. Regler är nog bra, men regler är alltid steg nummer två. Steg nummer ett är att finna den springande punkten och sen utgå från denna. Och den springande punkten är Jesu kärlek. Utifrån denna skall vi sen utforma våra regler. Men detta är sannerligen inte så lätt. Bibeln vittnar förvisso om Jesu kärlek men återspeglar samtidigt helt andra samhällsförhållanden än våra. Och att kopiera dessa är omöjligt. Försöker vi blir det ändå inte som på Jesu tid. Dessutom har vi de egna samhällsförhållandena och det samtida tänkandet som väller över oss på ett, tycks det, oemotståndligt sätt. Ytterligare ett men är att det inte är givet att i alla sammanhang finna ut vad Jesu kärlek innebär. Dels är bibeltolkning ingen lätt sak, dels kan man fråga sig hur den kärlek ter sig som idag på ett sant sätt återspeglar Jesus.

Jag har ingen patentmedicin. Vet bara att jag ständigt är på jakt att finna Jesus. Vet också att detta mitt sökande och detta mitt finnande resulterar i att jag befinner mig på kant med mycket i vår tid. Samtidigt märker jag att det är en hel del i tiden som jag gillar. Till detta kommer att jag är alldeles övertygad om att jag låser in Jesus om jag försöker sammanfatta hans hållning i allmängiltiga orubbliga regler. Därav mitt dagliga sökande.

Ibland är det förstås lätt. För inte är det svårt att upptäcka egen självupptagenhet. Inte heller svårt att upptäcka svek och onda avsikter i min omgivning Har jag bara mitt centrum i Jesus går det ibland av bara farten. När jag däremot glömt min Jesus och försvurit mig åt mina mänskliga idoler och mina invanda tankesystem är det svårare. Åtminstone är det så för mig.