(Se även nytt inlägg ”Med mina glasögon” 84 Författare och skådespelare)

Bibelstudium i Vivalla den 14 oktober 2015

Inför hela församlingen prisade David Herren: ”Prisad vare du, Herre, vår fader Israels Gud, från evighet till evighet. Dig, Herre, tillhör storhet och makt och härlighet och glans och majestät, ja, allt i himlen och på jorden. Ditt är riket, Herre, och du är den upphöjde härskaren över allting. Rikedom och ära kommer från dig, och du råder över allting. I din hand är kraft och styrka, allt har du makt att göra stort och starkt. Och nu, vår Gud, tackar vi dig och lovar ditt härliga namn. Ty vem är väl jag och vad är mitt folk att vi själva skulle kunna ge sådana frivilliga gåvor? Nej, från dig kommer allt, och det vi givit åt dig har vi fått ur din hand.(1 Krönikeboken 29:10-14)

En del ser upp till en person, andra ser ner på samma människa. Omdömena växlar från person till person. Tro inte det är på annat sätt i bibeln. Vissa bibelförfattare ser på ett sätt, andra på ett annat. När jag själv studerade Gamla testamentet fick jag lära mig att kung David var en förslagen politiker och militär som kryssade mellan rättfärdighet och maktlystnad. Det hade våra lärare klurat ut genom att läsa mellan raderna i Samuels- och Kungaböckerna. I dag när texten är hämtad från 1 Krönikeboken är tonen en annan. Här ses kung David som en religiös ledare.

Ja inte bara det, en religiös ledare som fattat själva poängen med tillvaron; att livet är en gåva, att det jag äger är något jag fått. Konsekvensen av detta blir att till och med det jag ger bort är något jag ger tillbaka. Åtminstone om ändamålet är gott.

Detta lär oss texten idag där David tackar Gud för alla frivilliga gåvor som skänkts till det planerade tempelbygget i Jerusalem. Eller som David uttrycker det; Nej, från dig kommer allt, och det vi givit åt dig har vi fått ur din hand.

     Den som säger något sånt måste ha fattat meningen med såväl livet som tron påstår jag. Ändå är det så svårt att tro. Beror det på att det finns så mycket som talar mot kristen gudstro i traditionell form? Det finns så många men, så mycket grymt och ont, som en god och allsmäktig Gud borde har klarat av, att vi hindras att ta själva trossteget.

För många av oss som snubblat på dessa troshinder har alternativet blivit att bortse från Gud och söka de absoluta värdena på annat håll. Om vi nu till äventyrs är intresserade av att omge oss med mening och innehåll.

Må vara att det är så. Trots det går det inte för en sökande själ att skjuta undan det faktum att livet är en gåva och rätteligen skall förvaltas just som en gåva. Ingen filosof eller fritänkare av klass kan förneka detta faktum.

Att skjuta undan denna tanke innebär dessutom att allt blir fel. Vår människosyn utvecklas åt fel håll, vår syn på tingen likaså. En sann sökare fördjupar sig därför i tanken på gåvan som livets själva förutsättning. Och utifrån detta närmar sig denne sökare frågan om vem som är gåvans givare.

Kalla denna gåvans givare vad som helst, men kalla honom något, gåvan går ju inte att förneka. Jag själv kallar honom Gud, Kristi Gud och Fader. Utan Kristus hade jag nämligen famlat. Det finns ju så mycket som talar emot en personlig Gud som har omsorg om var och en av oss. Men Jesus Kristus har hjälpt mig att ta språnget.