(Se även nytt inlägg ”Med mina glasögon” 85 Andliga om än inte religiösa. På predikan ser du dessutom en predikan som bygger på tankarna i nedanstående bibelstudium)

Bibelstudium i Vivalla den 21oktober 2015

Sjung till Guds ära, lova hans namn, hylla honom som rider på molnen! Herren är hans namn, jubla inför honom, de faderlösas fader, änkornas försvarare, Gud i sin heliga boning. Gud ger de ensamma ett hem och de fångna frihet och lycka, men upprorsmännen får bo i öknen.Psaltaren 68:5-7

Jag kämpade en del med psalm 68 i Psaltaren och trodde mig ha kommit till en lösning. Psalmen hyllade Gud som både i överförd och egentlig mening stred för sitt nedtrycka och undanskuffade folk, Israel. Sen läste jag i Helmer Ringgrens kommentar till Psaltaren och fick reda på att psalmen var extremt svårtydd och troligen hämtad från skilda sammanhang och sedan hopfogad till en enhet. Det gick helt enkelt inte att få ett enhetligt grepp om hela psalmen, menade Ringgren. Man fick läsa stycke för stycke och tolka vart och ett stycke för sig.

Låt gå för det. Låt oss betrakta utsnittet ovan ur den sextioåttonde psalmen i Psaltaren som en enhet för sig. Dessutom förestlår jag att vi glömmer rubrikens författarangivelse, ”av David”. Detta desto hellre som denna författarangivelse tillkommit i efterhand. Möjligtvis har psalmen tillhört något som kallats Davidssamlingen. ”Av David” kan också betyda ”tillhörande Davidssamlingen”.

I stället för David sätter vi helt sonika dit Jesus. Vi låtsas att det är han som sjunger textens lovsång till Gud.

Må vara att Jesus kanske aldrig sett den psalm som jag nu lägger i hans mun. Orden är ändå i bestämd mening Jesu egna. För Jesus var Gud just ”de faderlösas fader, änkornas försvarare”. Och Jesus mer än andra predikade hem för de ”ensamma” och ”frihet och lycka” för de ”fångna”. När det kom till textens upprorsmän var Jesus däremot inte lätt att tas med. Särskilt självtillräckliga, giriga människor som ansåg sig förmer än andra, gav han sig på. Inte för att han kallade dem ”upprorsmän” som psaltartexten gör och aldrig försökte han kasta någon ut i öknen, men i sak är han helt överens med psalmisten som utropar att ”upprorsmännen får bo i öknen”.

Är det inte så vi skall göra när vi läser våra psaltarpsalmer? Låta dem bli ord sprungna ur Jesu mun. Varför inte, det är ju Jesustroende vi kristna är eller borde vara. Att låta allt vårt, t o m våra bibelord, passera genom Jesu, kan ju inte vara fel.

Men när det inte stämmer, vad gör vi då? När gammaltestamentliga texter uttrycker sådant som skaver i våra samveten och det inte går att hänvisa det skrivna till tidens värderingar och tänkesätt. När det omöjligen låter sig göras att lägga textorden i Jesu mun.

Tolka om naturligtvis, tolka om så att det stämmer. Hela Nya testamentet kan läsas som ett enda långt exempel på sådana omtolkningar.

Ibland blir tyvärr även det omöjligt. En bit nedanför i det psalmavsnitt jag nyss tillskrivit Jesus står det.

Ja, Gud krossar huvudet på sina fiender, skallen på den som framhärdar i synd.Herren har sagt: Från Bashan skall jag hämta dem, jag skall hämta dem från havets djup, så att du kan vada i fiendens blod och hundarna får slicka i sig.

Vad göra? Vända sånt tal ryggen i avsky. Orden må så stå i bibeln. Men hat, blodtörst och människoslakt hör inte hemma i den kristna tro som är min.