Bibelstudium i Vivalla den 9 dec 2015

(Se även ”Med mina glasögon” 92 Biskopsgården, den skulle öppnas för hemlösa)

Bibelstudium i Vivalla den 9 dec 2015

7Godta därför varandra, så som Kristus har godtagit er till Guds ära. 8Jag menar: Kristus blev de omskurnas tjänare för att visa att Gud är sannfärdig och bekräfta de löften som getts åt fäderna, 9och hedningarna har fått prisa Gud för hans barmhärtighet. Det står ju skrivet: Därför skall jag prisa dig bland hedningarna, och ditt namn skall jag lovsjunga. 10Vidare heter det: Gläd er, ni hedningar, tillsammans med hans folk. 11Och en annan gång: Lova Herren, alla hedningar, lovsjung honom, alla folk. 12Och Jesaja säger: Han som är av Jishajs rot skall komma, han som reser sig för att härska över hedningarna; på honom skall hedningarna hoppas. (Paulus brev till romarna kap 15 v 7-12)

Jag råkade se reprisen av Kulturpanelen TV 1 (25/11). Augustpriset avhandlades, men även journalisters plikt att vara sakliga. I det sammanhanget sade Björn Wiman, kulturchef på DN, i sak följande. Sverigedemokraterna skall man inte lyssna på, deras nazistiska och fascistiska bakgrund diskvalificerar dem. Aj, aj, aj tänkte jag. Tillhör också han en av dessa osakliga som när det passar inte ger motståndaren en chans. Sen tänkte jag; hur är det med din egen saklighet. Skönmålar inte du i dina bibelstudier. Ger du egentligen sakligheten en chans.

Saklighet i den här texten från Romarbrevet lär för det första vara att konstatera att det inte var så lätt att få det hela att gå ihop. Inte minst för Paulus. Han skulle saluföra Kristus som hela världens frälsare samtidigt som han visste att Jesus var jude och stod i den judiska traditionen med hela den judiska lag- och löftestraditionen bakom ryggen. Faran var uppenbar. Den nya Kristustron skulle få ett A- och ett B-lag, där A-laget bestod av judekristna och B-laget av de hednakristna. Den tanken var för Paulus olidlig. Framför allt Romarbrevet är en teologisk uppgörelse med denna tanke. Samtidigt visar Paulus i kapitlen 9-11 i samma brev hur han försöker få det hela att gå ihop; nog är det något speciellt att tillhöra löftesfolket, erkänner han, nog har Israel fått löften som inget annat folk, tro f a inte att Gud övergivit sitt folk, så låter det.

Sen tillkom det praktiska och det är om det som dagens text handlar; hur få de båda grupperna att samverka. Lösningen blir att godta varandra. Det betyder; lev samman, erkänn varandras rätt till existens. Förebilden är Kristus, han godtog ju sina lärjungar mitt i allt deras käbbel och deras olika meningar.

Att erkänna varandra, en omöjlig uppgift kan det tyckas. Snart nog sprack också kyrkan sönder i olika fraktioner med varandra motverkande hållningar. Där står vi nu och har all anledning till självkritik. Åter till rötterna lyder idag budskapet; åter till Kristus som godtog även bristfälliga anhängare. Samtidigt påminns vi om hur preliminärt allt kristenliv trots allt är. Redan urkunden bibeln redovisar spänningar som tycks omöjliga att lösa.

Ytterligare något som har med saklighet att göra. Det är sakligt att observera att Paulus inte citerar Jesus i sin argumentation för hedningarnas rätt. Han låter Jesus tala via bibelord, helst från Psaltaren, som visar att även hedningarna har rätt att inkluderas bland dem som får träda fram inför Gud. Varför inga direkta citat, evangelierna bjuder ju upp med ett otal sådana? Därför att Paulus aldrig citerar från evangelierna. Dessutom har han i sina brev ytterst lite att förtälja om Jesu jordiska liv. Varför? Därför att han inte hade tillgång till evangelierna. Fanns de, så fanns de i muntlig form när Paulus skrev sina brev.

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s