(Se även nytt inlägg ”Med mina glasögon”, 95 Erkänn aldrig)

Bibelstudium i Vivalla den 30 december 2015

Därför ber jag er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära er själva som ett levande och heligt offer som behagar Gud. Det skall vara er andliga gudstjänst. Anpassa er inte efter denna världen, utan låt er förvandlas genom förnyelsen av era tankar, så att ni kan avgöra vad som är Guds vilja: det som är gott, behagar honom och är fullkomligt.(Paulus brev till romarna kap 12:1-2)

En kristendom som inte blundar, en tro som inte avsvär sig respekt för uppenbar sanning, en tro som av princip inte försöker få det hela att gå ihop genom att anta dubbla sanningar, är för den skull inte anpasslig. Den är ingen anpassning till världen bara därför att den tar nutidens frågor på allvar och låter sig påverkas av dem. Anpasslig blir den av andra skäl. Det läser jag ut ur texten ovan.

Allt hänger på utgångspunkten. Frågan är om Gud är utgångspunkten eller om något annat är det. Så är det och så har det varit. Här finns ingen skillnad mellan tro som är och tro som varit. Även dagsaktuell kristendom som är värd namnet har sitt centrum och sin enda utgångspunkt i Gud.

Utgångspunkten är trons själva signum. Är bara Gud utgångspunkten vågar en nutida kristen gå tiden till mötes utan fruktan. Till och med vågar hon bejaka sånt som alls inte har något kristet ursprung. Och hon vågar frimodigt ställa sig på barrikaderna tillsammans med människor av annan tro. Detta under förutsättning att hon vet att hon hör Gud till.

För Jesus var själva kännetecknet att han med Paulus ord såg sig ”som ett levande och heligt offer som behagar Gud”. Han var så förstådd den sanna fullbordaren av det gammaltestamentliga offerväsendet. Själva meningen i detta offerväsende var i slutändan inget annat än att det skulle förebilda Jesu offer. Så tolkar vi kristna offren i Gamla testamentet.

Också vi kristna skall se oss som ”offer som behagar Gud”. Skillnaden mellan våra offer och de gammaltestamentliga är att våra fullbordar, de förebildar inte. De fullbordar Jesu offer. Vi talar därför ofta om kristnas liv som liv i Jesu efterföljelse. Vi lägger ingenting till, vi fullbordar det som redan skett.

Fullbordar, men hur? Vad säger Paulus om det i dagens text? Observera att han inte manar oss till hjältedåd, inte till att offra livet för Gud som vore vi ISIS-krigare. I stället förmanar han oss att ta vara på vår utgångspunkt i Gud och ta konsekvenserna av denna. I det här fallet att ta vara på vår förmåga att i Gud tänka på ett nytt sätt, eller som Paulus säger, att låta vår tro påverka vår syn på gott och ont.

Det är inte svårt att bejaka Paulus på den punkten. Många av oss har erfarenhet av att trons utgångspunkt i Kristi Gud påverkar våra etiska värderingar. Hur behöver jag inte skriva er på näsan. Den som känner det minsta till om Jesus förstår vad det handlar om.

Skillnaden mellan en rätt kristen och en låtsaskristen är således inte graden av världstillvändhet. Det är överlåtelsen som gör skillnaden.