Bibelstudium i Vivalla den 13 januari 2016

(Se även nytt inlägg  ”Med mina glasögon”, 97 De inre bilderna och verkligheten.

Bibelstudium i Vivalla den 13 januari 2016

Ty denna världens gud har förblindat förståndet hos dem som inte tror, så att de inte ser ljuset från evangeliet om härligheten hos Kristus, Guds avbild. 2 Korinthierbrevet kap 4 v 4

Denna världens gud skriver Paulus. Han räknar alltså med flera gudar än den han själv bekänner sig till. Det gör jag också och det dessutom högröstat. Läs mina inlägg under rubriken ”Med mina glasögon” på min hemsida skall ni märka det. För mig är det nämligen uppenbart att människor som sagt nej till gudstro ändå inte förmår skaka av sig den. Om Gud står för den fullkomliga principen, det absolut rätta, det slutliga svaret på alla frågor, är det uppenbart att fler än bekännande kristna är relaterade till det överjordiska som vi gett benämningen Gud. I själva verket är det så att den som inte i någon mening sträcker sig mot det fullkomliga är en människa som tappat orienteringen.

Vad denna världens gud gjort är att han förblindat förståndet på dem som inte tror, påstår Paulus. Även i detta håller jag med Paulus. Bara så att jag i syfte att nå fram använder begreppet tro på ett vidare sätt än Paulus. Paulus förbinder tro med tro på frälsningsgärningen i Kristus, kort sagt med kristen tro. OK, men det betyder inte att tro är begränsad till just kristen tro. Tro är en allmän företeelse, så allmän att det lär vara svårt att klara sig utan den. Tro är nämligen ett parallellord till hopp. Och hoppas måste man annars är det svårt att leva. Frågan är alltså inte om man tror, utan vad man tror på. Jag förmodar att Paulus i sin himmel inte skulle ha något emot denna utläggning.

Således hävdar jag och jag tror jag har Paulus med mig, att frågan inte är om man tror utan vad man tror på. Dessutom påstår jag med Paulus att viss tro förblindar. Frågan är bara vilken tro det är som förblindar, och i förlängningen vilken tro det är som upplyser.

Att sätta allmängiltiga ord på vilket som är det ena respektive det andra är i många fall omöjligt. Allt har så många sidor. För min del menar jag att det är en livsuppgift att ständigt vara på sin vakt mot tro som förblindar och ständigt söka tro som bär. Detta sökande gäller livets alla områden.

Men du vet ju svaret, replikerar nu några av er. Du har ju bekänt dig till Jesus. Han är ju svaret. Förvisso! Men nu är saken den att övertygelsen om att Jesus Kristus är svaret, inte nödvändigtvis gör att jag har besked i alla frågor. Jesus är nämligen inte laggivaren, som i alla enskildheter prickar in det rätta. Inte ens i Bergspredikan är han det. Konsekvensen av ett djupgående studium av just Bergspredikans stränga bud blir tvärtom att tron på möjligheten att kunna lyda lagen eroderar till förmån för bön om att finna den rätta vägen. Vem kan nämligen i egen kraft bli kvitt de onda böjelser som Jesus i Bergspredikan brännmärker?

Jag säger som KG Hammar, jag har inte sanningen men jag söker den. Till det tillägger jag att tron på Jesus hjälper mig i mitt sökande. För mig är Jesus ljuset i tunneln

 

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s