(Se också ”Med mina glasögon”, 101 Åsiktsflödet)

Bibelstudium i Vivalla den 10 februari 2016

Att be så är riktigt och behagar Gud, vår frälsare, som vill att alla människor skall räddas och komma till insikt om sanningen. Gud är en, och en är förmedlaren mellan Gud och människor, människan Kristus Jesus, som gav sig själv till lösen för alla, vittnesbördet när tiden var inne, (Paulus första brev till Timotheos kap 2 v 3-6)

Många kristna förbinder Nya testamentet med det fullkomliga. I denna bok om Jesus är varje ord heligt, varje bokstav inspirerad av den Helige Ande.

Sant är att Jesus är centralgestalten i Nya testamentet. Sant är också att denne Jesus på ett unikt sätt skildras, uttolkas och förstås i denna bok. Men det betyder inte att allt i detta Nya testamente är en Jesusutläggning. Där finns också annat som med bästa vilja inte kan förbindas med Jesus.

I en av Nya testamentets skrifter, 1 Timotheosbrevet, blir detta särskilt tydligt. 1 Timotheosbrevet är ett sent Paulusbrev, troligen skrivet i Paulus namn av en lärjunge till aposteln. Där formuleras övertygande, t o m slutgiltigt, trons svar på vem Jesus är. Samtidigt finns där utläggningar som alls inte har med Jesus att skaffa.

Jesus står för sanningen, står det i texten ovan, han förmedlar kontakten mellan Gud och människor och han gav sig själv till lösen för alla. Detta är själva kvintessen i Nya testamentet. Vad annat handlar väl tron om än detta enda att Jesus gav sig själv för att vi skulle finna Gud.

Nu har det förstås sina sidor med fasta och tydliga formuleringar i trosfrågor när den egna ingången avgör mottagandet. Skall sanningen fram har dagens religiositet inte mycket till övers för tanken att någon gör det jag borde göra, eller förmedlar en kunskap om Gud som inte behöver förmedlas. Jag äger ju sanningen i mig själv .

Så långt jag förstår är det först den som kommit Jesus nära som kan ta till sig orden i 1 Tim 2:3-6. Själva livet i Kristus är ju en enda stor bekräftelse på sanningen i att han äger det vi inte har.

Så långt det gudomliga i 1 Timotheosbrevet. Nu till detta andra i brevet som mer vittnar om tidens allmänreligiositet än om Jesus. Detta andra står i direkt anslutning till de här citerade orden om Jesu frälsningsgärning. Här chikaneras kvinnor i tidens stil. De skall tiga och låta sig undervisas eftersom det inte var ”Adam som lockades utan kvinnan som lät sig lockas och förleddes till överträdelse”. Dessutom skapades Adam före Eva och skall därför står över henne. (1 Tim 2:11-14)

För mig är det uppenbart att detta tal inte kan föras tillbaka till Jesus. Han yttrar sig aldrig på ett sådant sätt om kvinnor. Därför är det för mig oproblematiskt att lägga dessa ord åt sidan. Jag kan ge dem historisks betydelse men ej religiös.

Summan av mitt resonemang blir att Nya testamentets storhet står att finna i berättelserna om och uttolkningen av Jesu liv. I detta finns det för kristen tro utvecklingsbara. Allt annat som står i denna bok skall visserligen läsas noggrant. Oftast finns där sådant som vid närmare läsning kan infogas i en tro vars utgångspunkt är just Jesus Kristus. Dessutom kan detta andra ge Jesustron samtidsfärg och vidga förståelsen för en tid som inte är vår. Men det får inte störa bilden av Jesus som försonaren och upprättaren.