(Se även nytt inlägg ”Med mina glasögon”, 103 Ritualmord inför betalande åskådare när Arlas VD fick sparken)

Bibelstudium i Vivalla den 24 februari 2016

Därför skall den som tror sig stå stadigt se till att han inte faller. Era prövningar har inte varit övermänskliga. Gud är trofast och skall inte låta er prövas över förmåga: när han sänder prövningen visar han er också en utväg, så att ni kommer igenom den. ( Paulus första brev till korintierna kap 10 v 12 f)

Dagliga studier över trons villkor och bibelns innehåll. Dagligen en timslång rask promenad så att kroppen får sig en duvning samtidigt som hjärnan får tid att smälta det jag reflekterat över. Det är en del av min verklighet idag.

Samtidigt tränger sig livet utanför på. Då kan jag känna mig som en utomeuropeisk invandrare som inte ständigt kan hänga sin mamma i kjolarna. Jag måste ut för att också träffa andra. Därute flödar intrycken över mig och jag kan inte värja mig. Snart talar jag det nya språket, tänker de nya tankarna och gör som de andra.

Det är till sådana som mig som Paulus talar idag. Han talar om att frestas, i bibelöversättningen prövas. (På Paulus tid användes samma ord för såväl frestelse som prövning.) Men nog var det väl frestelse det var fråga om, frestelse att falla in i samtidens avgudadyrkan ?! För det var avgudadyrkan som hotade de kristna korinthierna.

Men är nutiden avgudadyrkare? Stämmer orden som Paulus senare i samma brev till korinthierna formulerar i följande ord?

Ty denna världens gud har förblindat förståndet hos dem som inte tror, så att de inte ser ljuset från evangeliet om härligheten hos Kristus, Guds avbild. (2 Korinthierbrevet kap 4 v 4)

Den frågan behöver inte bara jag utan alla som kallar sig kristna ställa sig. Ett är då säkert, tro står mot tro inte bara under Paulus tid utan fortfarande. Utan trosföreställningar kan ingen leva. Frågan är inte om man tror utan vad? Frågan kvarstår alltså; är samtiden avgudadyrkare?

Jag vet inte, tror mig bara veta att visst i nutiden håller måttet, annat inte. Visst är grundat i hållbar tro annat i tro som är nedbrytande. Den stora frågan är att skilja det ena från det andra.

Men min tro då och i det här sammanhanget Paulus tro? Vad står den för? Det är en tro på Jesus, men vilken Jesus?

Är det den Jesus som gav oss den nya lagen, rättfärdighetens lag? Man skulle kunna tro det när man läser Bergspredikan. Bergspredikans lag är förvisso rättfärdig. Den tränger bakom allt yttre in i själens innersta med sina absoluta krav på renhet. Inte bara handlingen räknas, förkunnar Jesus, utan också intentionen.

Men det betyder inte att Jesus i första hand är laggivaren, han ville för den delen inte vara det. Jesus visste nämligen att det var omöjligt för en människa av kvinna född att göra rent hus med sitt innersta. Om man till nöds kan hålla det otillåtna ifrån sig på dagen, dyker det upp i nattens drömmar. Och nog kan människan glömma och förlåta, men taggen stannar kvar i vårt inre.

För Jesus är Bergspredikans lag inte ett mål, utan ett medel. Den skall hjälpa oss att finna det vi själva inte äger, försoning och upprättelse. För denna försoning och denna upprättelse kom Jesus till världen. Jesus är mer än allt annat försonaren.

Därför är försoning och upprättelse den kristnes kännetecken, kamp för försoning och upprättelse samtidigt vila i att i Kristus äga den.