(Se även nytt inlägg ”Med mina glasögon”, 107 Nummer ett eller nummer 2)

Bibelstudium i Vivalla den 23 mars 2016

En tid därefter satte Gud Abraham på prov. Gud kallade på honom: ”Abraham!” – ”Här är jag”, svarade han. 2Gud sade: ”Ta din ende son, honom som du älskar, Isak, och gå till landet Moria och offra honom där som brännoffer på ett berg som jag skall visa dig.” 2 Moseboken kap 22 v 1 f

Den som finner sitt liv skall mista det, och den som mister sitt liv för min skull, han skall finna det. (Evangelium enl Matteus kap 10 v 39)

Två offertexter är återgivna ovan, den första från Gamla testamentet, den andra från Nya. Jag hävdar att den andra är radikalare än den första. Att offra någon annan är mindre radikalt än att offra sig själv. Detta med anledning av det idag ständiga talet om religiös radikalisering.

Jag hävdar dessutom att Nya testamentet är radikalare än det Gamla. Detta på grund av Jesus. Jesus nöjde sig aldrig med halva steget och halvhjärtad insats. Fullt ut skulle det vara, fullt ut etiskt, moraliskt och religiöst. Men det var inte andra som skulle vara beredda att offra livet. Det var han själv. I Jesus efterföljd är det Jesusanhängaren som får vara beredd på offer, offer av allt vad hon har och äger.

Det är offer i denna mening som blev grunden till den kristna trons frammarsch. Åtminstone trons frammarsch i etisk, moralisk och religiös mening.

Sanningen är dessutom den att först den som gjort sig beredd att offra allt eget för Jesu skull, också kan få del av trons frukter. Det halvdana är i kristna sammanhang till ingen nytta. Halvdana troende, vad spelar det för roll om dessa är muslimer, kristna eller Jehovas vittnen? Ingen anser jag.

Nog var Abrahams offer av sin son Isak besläktat med Jesu offer. Men skillnaden är som sagt uppenbar. Abraham skulle inte offra sig själv utan sin älskade son. Detta som ett prov på hans gudsfruktan. Abraham bestod detta prov. Men när han gjort det sade Gud genom sin ängel stopp. Tyvärr har många med honom bestått samma prov och detta utan att någon Gud trätt upp och sagt stopp. Jag tänker på religiösa ledare som sparat sig själva och offrat andra. Skadlig, ja livsfarlig religion kallar jag sådant. Så skadlig att den borde förbjudas.

Jag läser inte bibeln som ett enda sammanhållet block. Även den heliga Skrift är ett levande aktstycke, där det ena hör ihop med det andra, och där det ena utvecklas ur det andra. I det här fallet är det offertanken som utvecklats från ett tänkt människooffer till hängivet offer av sig själv för andras skull, d v s Jesu offer.

För mig gäller att en sann kristen säger nej till det första och ja till det andra. Och både för mig och kristna i allmänhet gäller att Jesu offer är både slutpunkt och utgångspunkt. Längre än till Jesu offer når vi inte. Betydelsen av Abrahams offer av sin son måste omtolkas så att det harmoniserar med Jesu offer. Våra egna offer likaså.