(Se även ”Med mina glasögon”, nytt inlägg 111 ”Blanda inte in Gud”.)

Bibelstudium i Vivalla den 20 april 2016

6Tänk på livets slut och hata inte mer; minns döden och förgängelsen, håll fast vid buden. 7Tänk på buden och vredgas inte på din nästa; minns förbundet med den Högste och glöm andras fel. (Jesus Syraks vishet kap 28 versarna 6 f)

      Jesus Syraks vishet (Syrak) är en bibelbok som tidsmässigt hör hemma mellan Gamla och Nya testamentet. Den tillhör de s k apokryferna. De lutherska kyrkorna gillar apokryferna, men har inte fullt ut erkänt dess värde som Guds ord. För mig är det uppenbart att Syrak speglar en bit av den fromhetstradition som Jesus ärvde och som han under sin livsvandring förnyade och fullkomnade.

För Syrak och för den gammaltestamentliga traditionen i stort låg föreställningarna om döden i dunkel. Dom och straff liksom evig salighet var inte något man talade om eller hade klara föreställningar om. Allt väsentligt skedde här och nu. Belöning och straff tillhörde detta livet. Här och inte i en framtid belönade och straffade Gud. Här och nu var Gud stor och allt levandes allt.

Denna koncentration på nuet har sina avgörande fördelar. Varför bekymra sig om vad som komma skall när vi redan här och nu äger en underbar Gud. Evigheten blir som den blir oberoende av våra föreställningar om denna framtida tillvaro. Låt oss mot den bakgrunden se vad Syraks ord ovan kan ge oss.

Syrak uppmanar oss i texten att tänka på två saker och genom dessa tankar få hjälp att leva. Han gör det genom att variera dessa två ting i ett slags parallellism för att understryka vad han menar.

Först gäller hans ord livets slut, döden och förgängelsen. Tänk på döden, tro inte att detta liv varar för evigt, inse att du är en förgänglig varelse, manar han oss. Inse och förstå att det finns viktigare ting än att hänga upp sig på det förgängliga livet. Låt istället Guds bud bli livet i ditt liv. Eller för att uttrycka det som kristen. Låt Jesus bli ditt livs mening. Håll fast vid honom som är ett med den oförgänglige guden.

Sedan handlar hans ord om vrede inombords och om att älta andras fel och tillkortakommanden. Sånt är inte värdigt en människa, tycker Syrak. Tänk i stället på buden och det med buden sammanhörande förbundet med Gud. Glöm inte denna ditt förhållande till Gud. En relation som bygger på att Gud ger på det att du må ge tillbaka. Han ger liv, möjlighet och livsvägar och du svarar med att i tacksamhet och kärlek ta vara på det du fått. Mot den bakgrunden har du inte tid att offra livet på att hata, inte tid att sysselsätta dig med andras fel.

Så talar en man för vilken Gud är stor och människan förgänglig. Och hans ord har getts betydelse som vore de i det närmaste Guds ord. Och ändå har han inte fattat att livet börjar först när det slutar. Att döden är begynnelsen på livet.

Kanske lär detta oss att även lyssna på dem som inte tänker precis som vi. Dessutom och det är förmodligen viktigare, att vi lär oss att bibelordet inte är hugget i sten. Bibelordet som det föreligger med sitt Gamla testamente, sina apokryfer och med sitt Nya testamente öppnar för den upplyste läsaren ögonen för en religiös process, där det ena hör samman med det andra för att nå sin fullkomning med Jesus.