Bibelstudium i Vivalla den 18 maj 2016

(Se även nytt inlägg ”Med mina glasögon”, 115 Med intresse för tankemodeller.)

Bibelstudium i Vivalla den 18 maj 2016

Om ni älskar mig kommer ni att hålla mina bud. Jag skall be Fadern, och han skall ge er en annan hjälpare, som skall vara hos er för alltid: sanningens ande. Världen kan inte ta emot den, eftersom världen inte ser den och inte känner den. Men ni känner den, eftersom den är kvar hos er och kommer att vara i er. (Evangelium enligt Johannes kap 14 v 15 ff)

Jag har en vän som ryser inombords när han hör ”vi/domförkunnelse”, det betyder när gränsen dras skarpt mellan kristna och andra. Är inte kristen tro generös och inkluderande, argumenterar han. Inte stötte väl Jesus bort människor? Sa han inte : Kom till mig, ni alla som arbetar och är betungade, så skall jag giva eder ro?

Jo visst sa Jesus det. Men han skilde samtidigt mellan vi och dom. I dagens text låter Johannesevangeliets Jesu lärjungarna bilda motpol till en gudsfrånvänd värld. Kan vi-domtänkandet uttryckas tydligare?!

Läser man närmare i bibeln är det t o m ett genomgående drag att något som kan benämnas vi ställs mot det vi kan kalla dom andra. I Gamla testamentet ställs det utvalda folket mot avgudadyrkare, i Nya testamentet de kristna gentemot de icke troende. I dagens text skiljer Jesus ut sig genom att påstå sig äga det ingen annan besitter, sanningens ande.

För min del förbinder jag denna sanningens ande med Jesu attityd mot dem han mötte, vad han sade till dem, vad han gjorde och vad han trodde om dem. Allt sammanfattat i vad han ville med dem. Detta krönt i att han i tro på Gud med öppna ögon gav sitt liv för dem.

Min erfarenhet är att det inre mötet med Jesus ger oss del i just denna Sanningens ande. Mirakler och annat övernaturligt i all ära, men det inre mötet är viktigare. Miraklet att en blind kunde se efter mötet med Jesus, att en död uppstod, ja t o m att han själv uppstod på den tredje dagen, blir visserligen viktiga ting. Men för att få del i sanningens ande behöver vi se det inre undret bakom det yttre. Och detta inre under avslöjas tydligast i Jesu möten.

Johannesevangeliet sammanfattar Jesu gärning på ett för mitt språkbruk främmande sätt. Han kallar det Jesus förmedlar för bud. Johannesevangeliets författare låter Jesus säga:

Den som har mina bud och håller dem, han älskar mig, och den som älskar mig skall bli älskad av min fader, och jag skall älska honom och visa mig för honom.

Det som kännetecknar Jesus är alltså kärlek. Och att hålla Jesu bud att leva i hans kärlek.

Till vår hjälp står det som Johannesevangeliet kallar hjälparen, den helige Ande till förfogande. Dennes insats är att hjälpa mig så att jag för mitt inre öga ser Jesus. Till det yttre gestaltas Hjälparen i andliga förebilder.

Att tro blir mot den bakgrunden att se och sen ta vara på. Den icketroende fattar ingenting, påstår Johannesevangeliets Jesus idag. Varför? Därför att han/hon har andra bilder i huvudet än Jesus. Och med dessa bilder följer andra ideal, andra värderingar och annat sätt att leva.

 

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s