(Se även nytt inlägg ”Med mina glasögon”, 117 Inte kvotering, men ett bonussystem)

Bibelstudium i Vivalla den 1 juni 2016

21Mose sträckte ut sin hand över havet, och Herren drev undan havet med en stark östanvind, som blåste hela natten. Så gjorde han havet till torrt land. Vattnet klövs, 22och israeliterna gick torrskodda tvärs igenom havet, medan vattnet stod som en vägg på båda sidor. ( 2 Moseboken kap 14 v 21 f)

8När vi nu har dött med Kristus ( i dopet) är vår tro att vi också skall leva med honom. 9Vi vet ju att Kristus har uppväckts från de döda och inte mer skall dö. (Paulus brev till romarna kap 6 v 8 f)

Ovan två texter som förutsätter tro. Den första utmanar oss att tro att Gud klöv vattnet så att Israels barn kunde ta sig torrskodda tvärsigenom havet och så rädda sig undan de förföljande egyptierna. Den andra om dopet som död med Kristus och hopp om liv med honom.

Båda texterna pekar framåt. Den första om havet som klövs skapar förutsättningar för Israels barns fortsatta vandring bort från slaveriet i Egypten och fram till friheten och det förlovade landet. Att gå torrskodda genom havet var förutsättningen för en framtid i det utlovade landet. Och i slutändan en förutsättning för Jesu livsverk.

Den andra om döden med Kristus i dopet avser att öppna för ett fortsatt liv med Kristus.

Själv skulle jag inte bry mig om vare sig den ena eller den andra av dessa texter om det inte var för Jesus. Tron på Jesus förbinder mig med uttågsberättelserna i Moseböckerna och får genom honom sin alldeles speciella tolkning. Samma tro förbinder mig också med Paulus tydning av dopet som ett införlivande med Kristus med syftet att leda till ett fortsatt liv som en Jesu lärjunge.

Om det inte var för Jesus skulle jag läsa berättelsen om Israels barn som havet delade sig för som en myt. Och texterna om dopet som en form av rituell död för nonsens. Men nu håller jag mig till Jesus i det mesta jag gör och då ter sig saken annorlunda.

För mig hör veta och göra ihop. För att kunna göra måste man veta, veta hur saker och ting fungerar. Rationellt tänkande och vetande, där orsakssammanhangen är klarlagda, skapar förutsättningen för skickliga yrkesmän, goda tekniker och klartänkta samhällsbyggare. Kombineras bara detta vetande med flit, arbetslust och samarbetsvilja kan de mest otroliga resultat uppnås.

På grund av detta tror många att det endast är veta och göra som räknas. Men det är fel. Veta och göra måste kombineras med tro och leva för att livet skall bli fullödigt. Tron hör ihop med hoppet och hoppet i sin tur med kärleken, allt nödvändiga ingredienser för ett fullvärdigt liv. Först när veta och göra kombineras med tro och leva blir livet fullödigt. Utan tron blir livet andefattigt.

Tron är i själva verket en nödvändig ingrediens för att livet skall bli fullödigt. Jag går så långt att jag påstår att tron är en förutsättning för livet.

Frågan är inte om en människa tror, utan vad hon tror. För min del tror jag alltså på Jesus. Jesus skänker mig den tro, det hopp och den kärlek jag behöver för att bli en fullvärdig medmänniska. Och en följd av detta är att jag håller en myt om havet som klöv sig för uppbygglig och en symbolisk handling kallad dop för värdefull.