(Se även nytt inlägg ”Med mina glasögon”, 119 Istället för att svara)

Bibelstudium i Vivalla den 15 juni 2016

Medan vi ännu var svaga dog Kristus för alla gudlösa, när tiden var inne. Knappast vill någon dö för en rättfärdig – kanske går någon i döden för en som är god. Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare. 9Då vi nu har gjorts rättfärdiga genom hans blod skall vi av honom så mycket säkrare bli räddade från vreden. (Paulus brev till romarna kap 5 v 6-9)

Vad som skedde med Jesus och varför tänker jag mig på följande sätt. Jesus predikade om Gud rike i ord och handling. Han inte bara sade, hans ord blev också besannade. Syndare kom på bättre tankar, sjuka blev befriade från sin sjukdom, t o m döda uppstod. Hans ord och gärningar verkade splittrande. De fromma såg på med skepsis, aversion och i slutändan med hat, övriga lät sig dras in och påverkas. Hatet blev efter en tid så starkt att de fromma röjde honom ur vägen genom att låta korsfästa honom. Den av Jesus påverkade hopen var för fega för att ingripa. De såg på när Jesus dödades. Snart ryktades det om att Jesus uppstått, Jesu lärjungar och flera med dem påstod sig till och med ha mött den uppståndne.

Det inre i skeendet har jag också mina tankar om, framför allt vad som rörde sig i Jesu inre. För honom var inget offer för stort för att upprätta vilsna och ”felprogrammerade” människor. I slutändan offrade han livet för dem.

T o m hur Gud reagerade vågar jag spekulera om. Ett är säkert, Gud lät det ske, han hindrade inte avrättningen av Jesus. Först efter avrättningen grep Gud in och då genom att låta Jesus uppstå.

Så långt min bild av verkligheten. Nu till hur Paulus såg på det hela. I långa stycken stämmer hans bild av verkligheten samman med min. Bara så att han är mycket tydligare i sin religiösa tolkning av skeendet. Han nöjer sig inte med att säga att Gud lät det ske när Jesus blev avrättad. Han tänker sig en försoningsdöd med tydlig anknytning till det judiska offerväsendet. Jesu offer var ett fullkomnande av de gammaltestamentliga djuroffren. Jesu dog för att vi skulle slippa dö, liksom djurens offer bringade försoning till de offrande.

Detta offer ser han som en kärleksakt på grund av Guds förbundenhet med Kristus. Det är som om Jesu blod är blandat med Guds eget, om jag förstått Paulus rätt. I någon mening är det Gud som offrar sig för oss i Paulus tolkning.

Ni märkte kanske att jag talade om Jesus, medan Paulus benämner honom Kristus, dvs Messias, den smorde. Det betyder att Paulus i sin förståelse av Jesus har höjt honom över min mera mänskliga nivå. Att så skedde låg i tiden. Ju längre tiden gick desto mer tänkte sig de kristna Jesus som direkt nedstigen från Gud.

Om min förståelse av Jesus befinner sig på steg nummer ett, befinner sig Paulus på steg nummer två. Både steg ett och steg två är trostolkningar, steg ett förutsätter tro, steg två ett veritabelt trossprång. Jag förordar både steg ett och steg två, de två stegen utesluter inte varandra.

Men både det ena och det andra steget måste tas i ständig samverkan med den omgivande verkligheten. Tron är nämligen inte något vid sidan om. Den är till för att vi skall kunna leva. Isolerat från verkligheten kan vi vara den kristna tron förutan. Den blir som en dröm lik andra drömmar.