(Se även nytt inlägg ”Med mina glasögon”, 120 Olle Ferm om Alf Härdelin

Bibelstudium i Vivalla den 22 juni 2016

Hur kan du då döma din broder? Eller hur kan du förakta din broder? Alla skall vi en gång stå inför Guds domstol. Ty det är skrivet: Så sant jag lever, säger Herren, för mig skall alla knän böjas, och alla tungor skall prisa Gud. Alltså skall var och en av oss avlägga räkenskap inför Gud. (Paulus brev till romarna kap 14 v 10-12

Blick för poängen behöver man ha i många sammanhang. I ett samtal gäller det att förstå vad den man pratar med menar, inte hänga upp sig på ting som egentligen inte har med saken att göra. Vill man göra sin samtalspartner illa, trycker man på något olämpligt som denne sagt, men som egentligen inte hör till saken. I politiken är sådana tjuvnyp regel, i vardagslivet alltför vanligt.

Detta gäller även vid bibelläsning. Poängen skall man fånga och sen värdera övrigt efter denna poäng. Varom inte kan av bibeln bli till vad som helst.

Texten ovan är ett paradexempel på vad jag här försökt säga. Den första satsen (”Hur kan du då döma din broder?”) pekar bakåt, faktiskt rakt in i de kristnas i Rom vardagsverklighet. Det vimlade tydligen av bestämda åsikter i denna eller dessa församlingar. Vissa av de kristna trodde att man behagade Gud genom att äta viss mat. Eller som Paulus skriver; den enes tro tillät honom ”att äta vad som helst, medan den som är svag i tron bara äter grönsaker” (Rom 14:2). Andra gjorde skillnad på dagar, åter andra tyckte att alla dagar var ”likvärdiga (Rom 14:5).

Lägg inte vikt vid sådana frågor skriver Paulus, huvudsaken att Gud får äran. Ät dina grönsaker och ge Gud äran, då är allt som det skall, eller skilj på vardag och söndag, bara du gör det för Guds skull.

Poängen för Paulus är alltså Guds ära, det betyder tron att allt beror av Gud och har sitt mål i Gud. Sanningen att ”alla knän skall böjas” för Gud och ”alla tungor skall prisa Gud” och i slutändan att vi ”skall avlägga räkenskap inför Gud”, står över andra sanningar. Styr denna insikt de troende i Rom är allt i sin ordning även om seder och bruk skiljer sig åt.

För mig är dessa Paulus grundsatser tillämpliga fortfarande. Den ena kyrkan behöver inte vara den andra lik, seder bruk, t o m tänkande, kan skilja sig åt. Bara Gud får äran.

Elisabeth Hesselblad må gärna äras av den katolska kyrkan och hennes egenskaper prisas. Bara Gud får äran. Att helgonförklara henne är däremot ett övertramp. Det är inte människor som har den slutliga rätten att döma. Det har Gud.

Åter till inledningen av detta bibelstudium, att det är skillnad mellan poäng och poängens konsekvenser. En god bibelläsare är en poängsökare, som sorterar de bibliska sanningarna utifrån poängerna. Detta dessutom med blick för var poängerna ligger. Att Jesus hade den blicken förstår de flesta. Att också Paulus hade det och då särskilt i sina tidigaste brev (Romarbrevet, Korintierbreven, Galaterbrevet, Filipperbrevet) är för mig uppenbart.