(Se även ”Med mina glasögon, 121 Först utanför ser du)

Bibelstudium i Vivalla den 29 juni 2016

Ur Paulus tal i Antiochia återgivet i Apostlagärningarna.

…och sedan utrotade han (Gud) sju folk i Kanaan och lät dem ta deras land i besittning. Apostlagärningarna kap 13 v 19

Ur Femte Moseboken

Detta är vad Mose förkunnade för Israels folk i öknen öster om Jordan…När Herren, din Gud, för dig in i det land du kommer till och tar i besittning driver han undan många folk för dig: hettiterna, girgasheerna, amoreerna, kanaaneerna, perisseerna, hiveerna och jevuseerna, sju folk som är större och mäktigare än du. 2När Herren, din Gud, överlämnar dem åt dig och du besegrar dem skall du viga dem åt förintelse. (Femte Moseboken kap 7 v 1)

I kommentar till Apostlagärningarna (KNT) 13-20 skriver Edvin Larsson följande om Apostlagärningarna 13 v 19

Erövringen av Kanaan, besegrandet av de sju folken och utskiftandet av landet skildras helt som en Guds gärning

Varför i all sin dar skall du lyfta fram dessa fruktansvärda ord? Kunde du inte ha nöjt dig med att som Edvin Larsson i sin kommentar tona ner utrotandet genom att försöka få oss att tro att människoslakten var seger i strid? Edvin Larsson är ju ändå modig som korrekt påpekar att detta ”besegrande” helt igenom skildras som en gudshandling.

Jag gör det av inre tvång, rätt skall vara rätt. Det känns för mig nödvändigt att det för judisk och kristen tradition så viktiga uttåget ur Egypten och erövringen av det utlovade landet har en baksida. Den baksidan heter ”etnisk rensning” av värsta slag.

Dock måste följande tilläggas. Den Paulus som talar i Apostlagärningarna är Paulus som Apostlagärningarnas författare (Lukas) uppfattade honom. Paulus egna ord är det inte. Vad den autentiske Paulus sade och stod för kan vi läsa i hans brev, f a de äldsta breven (Romarbrevet, Korinthierbreven, Filipperbrevet)

Dessutom har Skriftens uttolkare nummer ett, Jesus Kristus, aldrig ens antytt att det egna folkets existens hade samband med folkmord. Och kristenheten har från Upplysningen (1700-talet) och framåt alltmera entydigt omvandlat flykten från Egypten och erövringen av det utlovade landet till symboler för det godas seger över ondskan. F a har en upplyst kristenhet i samklang med kristen tradition ända från urkyrkan förbundit såväl flykt som erövring med Jesu kamp och seger.

Rätt skall vara rätt har jag sagt. Därför är det nödvändigt att tydligt tala om för allmänheten att etnisk rensning förekommer i bibeln, och dessutom prisas som lydnad av Guds vilja.

Men skälen är flera än detta enda. Jag tror på kristendomens renässans. Människor kan inte på sikt hålla fast vid gudlösa ideal. Detta så mycket mindre som tron som företeelse är en nödvändighet. Frågan är inte om människan tror, utan vad. Denna renässans förutsätter att alla lik i lasten rensas bort. I det här fallet genom att erkänna, ta i tu med och dra konsekvenser.

Parallellt borde inte bara kristenheten utan hela det upplysta västerlandet besinna att blodig erövring ligger till grund för de flesta av våra statsbildningar. Det sägs att våld inte lönar sig. Men vad vore USA utan våld, vad vore Kina utan blodigt erövringskrig. Samtidigt finns det människogrupper som kommer och kommit i kläm, indianer, kinesiska minoriteter, samer och inuiter. De bibliska motsvarigheterna hette hettiter, girgasheer, amoreer, kananeer, perisseer,, hiveer, och jevuseer.