(Se även nytt inlägg ”Med mina glasögon”, 123 Min Jesus och verkligheten

Bibelstudium i Vivalla den 13 juli 2016

7Redan dödens tjänst, som byggde på bokstäver inhuggna i stentavlor, tillkom under en sådan härlighet att israeliterna måste vända bort blicken från Moses ansikte; så stark var strålglansen från hans ansikte, fast den snart försvann. 8Hur mycket större härlighet skall då inte omge Andens tjänst! 9Om domens tjänst hade sin härlighet, hur mycket rikare på härlighet måste då inte rättfärdighetens tjänst vara. (Paulus 2 brev till Korinthierna kap 3 v 7-9)

I den här texten ställer Paulus dödens tjänst mot Andens. Dödens tjänst är nummer två, andens nummer ett, påstår han. Nummer två är visserligen inte att förakta. Den tjänsten står i lagens, förnuftets och rimlighetens tjänst. Den tjänstens herre är Mose som på Sinai gav oss lagens tavlor med alla sina krav och alla sina skyldigheter.

Det lyste om Mose när han gick ner för Sinai berg, påminner oss Paulus. Därmed markeras värdet av en rättfärdig lag av gudomligt ursprung.

Ändå ställs Mose lag i andra rummet. Den står i tjänst hos döden eftersom i slutändan ändå döden är den slutliga segraren i vår mänskliga tillvaro.

I första rummet kommer Andens tjänst, också kallad rättfärdighetens tjänst. I denna Andens och rättfärdighetens tjänst står Jesus och dennes efterföljare. Enklast beskrivs den som en utifrån kommande kraft, fyllt av liv.

Närmare bestämt en alldeles bestämd form av liv. Detta liv överglänser den strålglans som omgav Mose när han gick ner för berget. Här råder en förklarad fullkomning, en fullkomning som inte ens döden rår på.

Vad nu denna fullkomning konkret innebär? För mig är det uppenbart att den står för fullkomnad försoning, förlåtelse och upprättelse, d v s Jesu bidrag till mänskligheten. För mig råder inget mindre än himmelsk härlighet där Jesu förlåtelse och upprättelse förverkligas.

Nummer ett är alltså ett liv i Ande och rättfärdighet, både det ena och det andra gudomligt givna gåvor konkretiserade i Jesu livsverk. För mig innebär detta i praktiken att det mesta i mitt liv kretsar kring Jesus, eller kanske rättare borde göra det.

Därmed inte sagt att jag ogillar det som är nummer två, dödens och lagens tjänst. Jag t o m tvingas ta till detta näst bästa. Detta när vägen till försoning, förlåtelse och upprättelse är stängd för mig. Och det är den allt som oftast. Vår reformator Luther talar om att lagen allt som oftast stiger oss åt huvudet. Vi blir fast i vårt eget och kommer inte loss. När det är så måste lagen få råda. Vad skulle jag annars kunna ta mig före i min desperation och självupptagenhet. Men den verkliga räddaren är inte lagens och anständighetens skyddande murar. Räddningen är Andens befriande kraft.