(Se även nytt inlägg ”Med mina glasögon”,  145 Tyvärr, tron måste vara en privatsak)

Bibelstudium i Vivalla den 7 december 2016

Jesus uppträder i Galileen

När Johannes hade blivit fängslad kom Jesus till Galileen och förkunnade Guds budskap och sade: ”Tiden är inne, Guds rike är nära. Omvänd er och tro på budskapet.” (Evangelium enligt Markus kap 1 v 14 f)

Det mesta är kort i Markusevangeliet. På sexton kapitel skall allt hinnas med. Födelseberättelserna hoppar Markus över. Han går direkt till Johannes döparens uppträdande, fortsätter med några ord om Jesu dop och om hur Jesus frestades, för att sedan sammanfatta vad Jesus sade när han predikade i Galileen. Den sammanfattningen lyder: Tiden är inne, Guds rike är nära. Omvänd er och tro på budskapet.

     Är det något en kristen skall lära sig utantill är det dessa ord. De sammanfattar det mesta i det kristna budskapet. Till vardags måste man visserligen kapa sammanhanget för att orden skall bli effektiva. För vem har idag nytta av textordens tankar om tidens snara slut? Sådana tankar livar visserligen entusiasmen och fångar dessutom stämningarna under Jesu livstid och när Nya testamentet kom till. Men till vardags får man hantera dagens bibelord på annat sätt.

Och detta andra sätt är att ta bibelordet personligt. Det är för mig och för oss som tiden är inne. Det är du och jag som skall vända om till det Gudsrike som just nu närmar sig oss och det med stormens hastighet. Det är vi som skall ta vara på den möjlighet som just nu är oss given. Det ögonblicket kan nämligen springa ifrån oss. En dag står vi där med huvudet fullt av annat som just då intresserar oss. För Jesus har vi tappat intresset.

Vad är det då som vi skall ta till våra hjärtan. Det är budskapet. Vilket budskap? Det budskap som Jesus förkunnade. Vad kallas då detta att ta budskapet till sitt hjärta. Det kallas tro. Tro är att ta Jesu budskap till sitt hjärta.

Tro är inget mer och inget mindre än detta. Krångelvägen kommer senare om den någonsin kommer. Detta att hålla för bokstavligt sant, tro som kyrkan gör, bekänna sig till och vittna om att allt som står i bibeln är historiskt riktigt, vara övertygad om att Jesus verkligen har uppstått, att Jesus är den ende, o s v. Men grunden är att ta Jesu budskap till sitt hjärta, det budskap som ligger i luften just här och nu.

Att tro blir annorlunda uttryckt att låta sig smittas av Jesus, att låta sig påverkas av hans tro på Gud och hans sätt att möta sina medmänniskor.

Tro så förstådd är inte lära men liv. Det är att låta sig infogas i det liv som ligger i luften när Jesu budskap förkunnas och Guds rike är nära för att sen ta konsekvenserna.

Konsekvenserna får vi sedan hjälpas åt för att formulera. Det är ingen privatsak att göra det. Resultatet blir annars, har jag märkt, att den som skall få börjar ge och den som skall ge börjar kräva.

När Guds rike är på gång, när rutinen förvandlats till entusiasm, blir detta församlingens huvuduppgift. Hon skall hjälpa till så att givandet och tagandet fördelas på ett vettigt sätt. Detta förutsätter Ande, Jesu Anda. Denna Anda är en del av det som ges församlingen när budskapet om Guds rike förkunnas och det blivit liv i den förkunnelsen.