(Se även nytt inlägg ”Med mina glasögon”, 144 När samhället tar över vårdnaden)

Bibelstudium i Vivalla den 14 december 2016

 Lagen är alltså helig och budordet heligt, rättvist och gott. (Paulus brev till romarna kap 7 v 12)

 Innan tron kom hölls vi under uppsikt, med lagen över oss, tills tron skulle uppenbaras. 24Så har alltså lagen varit vår övervakare tills Kristus kom, för att vi skulle göras rättfärdiga genom tron. 25Men nu när tron är här har vi inte längre någon övervakare. (Paulus brev till galaterna kap 3 v 23-25)

      Först detta; lagen kommer från Gud, den uttrycker Guds vilja, den är ett Guds ord. Lagen skall följas. Detta sagt om Guds lag. I kort form uttrycker Paulus detta i orden ovan, ”Lagen är alltså helig och budordet heligt, rättvist och gott” (Rom 7:12).

Ofta går det av sig själv att följa Guds lag. Det har jag egen erfarenhet av. Trohet i äktenskapet har aldrig varit något problem för mig. Det går som en dans och gör mig dessutom lycklig. Vittnesbörd om lycka över lagen är det för den delen gott om, särskilt i Gamla testamentet. Redan den första psalmen i Psaltaren vittnar om denna lycka: ”Lycklig den som inte följer de gudlösa, inte går syndares väg eller sitter bland hädare utan har sin lust i Herrens lag och läser den dag och natt” (Ps 1:1 f).

Men så är det inte alltid. Även bra lagar, till och med lagar komna från Gud, kan vara tunga att följa. Vi följer dem av plikt utan att vara inspirerade. Själv är jag en mästare på denna plikttrohet. När andra övergivit det som andra på osakliga grunder ansett överspelat, hänger jag kvar.

Lagen fungerar i sådana fall som en slags övervakare. Den vakar över att jag inte skall ge upp.

Så var det också i Galatien. Där höll man fast vid sina religiösa lagar med en iver som inte visste sin like. Det fick kosta vad det ville, de religiösa lagarna fick inte överges, då hade man förlorat allt.

De var så lagfixerade att de glömde Kristus. Att vaka över de religiösa lagarna blev så viktigt att Kristus fördes ut sidan. Kristus blev nummer två, lagen nummer ett.

Mot detta rasade Paulus. Den som missar Kristus missar allt, ropade han ut. Och Kristus är inte främst laggivaren. Kristus är liv givet fritt och för intet, han är kärlek kommen ovanifrån. Exakt så sade inte Paulus, men han menade så.

Med Kristus skall den kristne ha en personlig relation, fortsätter jag i Paulus anda. Att relatera sig till Kristus, att hysa kärlek till honom i tacksamhet för dennes livsverk, kallas att tro. Vill ni ta det än kortare duger det att säga; att lita på Kristus är att tro.

Tron kommer först, sen kommer lagen som övervakar efterföljelsen, fortsätter jag parafrasen. Båda lika nödvändiga, men ordningsföljden måste vara den rätta. Först skall jag älska Kristus, sen följa hans bud om så buden känns tunga och svåra att följa. Detta sista betonar just jag som har erfarenhet av att vara den siste att lämna skansen när inspirationen viker.

I detta sista avviker jag faktiskt från Paulus. Denne dundrar ut: ”Men nu när tron är här har vi inte längre någon övervakare”. Men det skriver jag inte under på.

Men jag förlåter Paulus för detta hans yttrande. Han sade det i affekt till människor som helt förlitat sig på sin lag och därigenom glömt Kristus. Men, invänder jag, nog behöver vi den gudomliga lagen även som Kristusefterföljare. Det är nämligen lätt gjort att ramla in i det gamla vanliga igen. Och då behövs lagens stränga bud.