(Se även nytt inlägg ”Med mina glasögon 17” 1 17 Det mesta är egentligen förkunnelse)

Bibelstudium i Vivalla den 4 januari 2017

1Om det alltså finns tröst genom Kristus, uppmuntran från kärleken och gemenskap från Anden, om det finns ömhet och medkänsla, 2gör då min glädje fullkomlig genom att visa enighet. Lev i samma kärlek, eniga i tanke och sinnelag, 3fria från självhävdelse och fåfänga. Var ödmjuka och sätt andra högre än er själva. 4Tänk inte bara på ert eget bästa utan också på andras. (Paulus brev till filipperna kap 2 v 1-4)

Jag har vänner som är alldeles betagna i kyrkan med stort K. Flera av dem tycker att den katolska kyrkan äger detta stora K och har följdriktigt blivit katoliker. Men det tycker inte jag. Vad jag längtar efter är att leva i en kristen gemenskap tillsammans med en handfull vänner burna av en gemensam passion för och tro på den uppståndne Kristus. Det är för mig kyrkan med stort K.

Egentligen ligger det inget för människor väsensfrämmande i att låta en trons bild, i det här fallet av Kristus, få representera verkligheten. Inbilla er nämligen inte att en människa försvinner i och med att hon lämnar detta livet. Hon blir efter sin död till en bild hos dem som stod henne nära. Inte en död bild utan en levande, med kraft att påverka. Mina föräldrar påverkar mig fortfarande trots att de dog för många år sedan, den ena gick bort redan 1981 den andra 1991.

På motsvarande sätt är det alltså med Kristus. Denne Kristus har långt efter sin livstid förmågan att påverka såväl enskild som kollektiv. Detta främst i gemenskaper burna av sin passion för Kristus.

Trons bevisning då, skall inte bibelns böcker granskas och bibeltexterna synas? Skall vi inte undersöka historiciteten i berättelserna om Jesus? Skall vi inte lära oss bibelns kärnord utantill så att vi vet att skilja viktigt från oviktigt? Måste vi inte ha förpliktande kyrkoordningar som gör det omöjligt att i demokratisk ordning rösta bort Kristus? Måste vi inte nu och då skilja rätt lära från falsk? Förvisso!

Men denna bevisning är som sagt inte det enda. Det finns också en annan bevisning. Och det är den som Paulus idag anbefaller och som jag söker aktualisera. Paulus säger; pröva hållbarheten i tron genom att leva tillsammans i Jesu anda. Pröva om Andens gemenskap med Kristus, d v s trosföreställningarnas Kristus, leder till generös gemenskap där alla verkar tillsammans utan att tänka på egna fördelar.

För mig står det ena i tjänst hos det andra. Min bibelgranskning handlar nämligen ytterst om om att försöka återuppliva den anda som fått evangelister och brevförfattare att skriva som de skrev och att tolka som de tolkade. Ett så bedrivet bibelarbete bidrar till att den trons Jesus som vi samlas kring framstår så tydligt som det någonsin går.

Tro bara inte att jag är ute efter att försköna trons liv. Jag är lutheran och har av Luther fått lära mig att det hör till det kristna livet att dagligen omvända sig till Kristus. Denna dagliga omvändelse gäller även trosgemenskaper. Även dessa behöver för sin funktion genomgå daglig restaurering. Detta desto hellre i en gemenskap med Kristus som förebild. Som bekant drog denne trashankar och udda människor till sig som ingen annan. Sånt folk var det inte lätt att tas med. Och det har inte blivit lättare med tiden.