(Se även ”Med mina glasögon 2”, 12 17 Tron alltid längst fram)

Bibelstudium i Vivalla den 22 mars 2017

Sammanhanget: Kraftmätning på Karmel på 800-talet f Kr mellan Elia, Guds företrädare och baalsdyrkarna som höll på att ta över i Israel. Frågan var vems offer som var giltigt? För vem tände Gud elden på altaret? Enligt 1 Kunga-boken 18 blev resultat följande. Baalsprofeterna fick inte något svar från sin Gud, om eld på sitt altare, men Herren Gud kom Elia till mötes och tände elden på det altare som Elia hade byggt! .Berättelsen avslutas med följande bibelord:

Folket såg vad som hände och föll ner på sina ansikten och ropade: ”Det är Herren som är Gud, det är Herren som är Gud.” Men Elia sade: ”Grip Baals profeter, låt ingen enda komma undan!” När profeterna hade gripits lät Elia föra dem ner till Kishonbäcken och avliva dem där. 1 Kungaboken kap 18:39 f

      Guds ord skall föras vidare till nya generationer i ständigt nya tilltal. Så säger åtminstone vi som tillhör den lutherska kyrkogrenen. Frågan är bara hur vi skall förstå detta gudomliga tilltal. Särskilt när vi läser Gamla testamentet blir den frågan aktuell och då alldeles särskilt när vi ställs inför bibelord som ovanstående.

Grundregeln är att vi läser med ”Jesusglasögon”. Vi förstår bibelordet som vi tänker oss att Jesus skulle ha gjort det.

Med dessa våra glasögon påtagna blir den första versen i textordet uppbygglig. Israels Gud, Herren, är den sanne Guden, ropar folket. Översatt till oss är det Herren som är Gud, den Herre som står i förbindelse med vår Herre, Jesus Kristus. Detta desto hellre som Jesus i Ny testamentet regelbundet ges just namnet Herren.

Den Herre som verkar idag visar inte sin storhet genom att låta eld falla ner från himlen. Vår Herre gör storverk, men av annat slag. Varom inte blir kristen tro en tankefund, ett sätt att se, värdera och tro, men inget mera. Detta är nog bra, men det räcker inte. Jesus sade och det blev och så måste det fortfarande vara för att den kristna tron skall visa sin livskraft.

Frågan är bara på vilka områden tron skall visa sin påtagliga styrka. En sak är säker; det blir inga storverk med halvhjärtade kristna. Full överlåtelse är en förutsättning för trons liv. Men vad den överlåtelsen skall resultera i, det är frågan.

Ett står för mig klart. Det är att Guds väg idag inte är Elias. Denne gjorde som man tydligen gjorde på hans tid och fortfarande gör i Mellanöstern. Han utplånade sina motståndare genom att låta mörda dem.

Observera att detta står i bibeln. Brutaliteten i den bibliska världen är t o m påfallande. Det går inte att smita undan från detta.

Med mänskliga mått mätt håller mycket av innehållet i vår Heliga Skrift rent sakligt inte måttet. Det duger inte att med bibehållet samvetet bara läsa som det står och sen göra därefter. Det skulle i det här fallet leda till en katastrof. Vem vill kallas taliban? Vem vill döda på öppen gata?

Räddningen är Jesusglasögonen. Det betyder att den framkomliga vägen är att konsekvent förstå bibeln som Jesus gjorde det. T o m, som för en del av oss, förstå Guds vilja specifikt utifrån det sista skedet i Jesu liv, dagarna när Jesus dog och uppstod.

Från Jesu död hämtar vi, de korsmärkta kristna, livsuppgiften. Vårt liv är offer, offer för det gemensammas liv. Vårt liv är samtidigt uppståndelse, det betyder kraft och glädje. Utifrån korset ropar vi vårt; ”Herren är Gud”. Detta inte därför att vi förstått sanningen. Men vi har fått veta så mycket som vi behöver veta.