Bibelstudium i Vivalla den 29 mars 2017

(Se även nytt inlägg ”Med mina glasögon 2”, 13 17 Den trolösa värdegrunden)

Bibelstudium i Vivalla den 29 mars 2017

Då sade Maria: ”Min själ prisar Herrens storhet 47min ande jublar över Gud min frälsare: … Han gör mäktiga verk med sin arm, han skingrar dem som har övermodiga planer. Han störtar härskare från deras troner, och han upphöjer de ringa. Hungriga mättar han med sina gåvor, och rika skickar han tomhänta bort. (Evangelium enligt Lukas kap 1 v 46, 51-53)

      Texten utgöres av ett utdrag ur den havande Marias lovsång när hennes släkting Elisabeth hade välsignat henne och det barn hon väntade.

     Maria svarade alltså Elisabeth med en lovprisning till Gud av högsta poetiska kraft. Det låter som poesi hämtad från Psaltaren. Hennes lovsång platsar utan tvekan bland Psaltarens psalmer.

Fråga mig inte hur hon bara kunde. Det vet varken jag eller någon annan. Däremot leds jag till att besinna att vi kristna inte är några individualister. För oss är det ingen dygd att visa upp egen fromhet, däremot att återspegla Jesus i våra liv. En helgad kristen lever närmast i symbios med Kristus.

Varför då inte också hämta vår fromhet från Maria, Jesu moder. Låta hennes lovsång bli också vår.

I det här fallet skulle det betyda att vi bar from poesi, gärna från Psaltaren och varför inte just Marias lovsång, inom oss. Det finns dom av oss som lätt lär sig poesi utantill. Med den nådegåvan inom sig blir det också möjligt att bära gudsordet inom sig i livets mångahanda. De av oss som har det svårare med den färdigheten får nöja oss med att låta oss uppfyllas av uppbyggliga tankar liksom av korta kärnord från den heliga Skrift

Det utsnitt i Marias lovsång som jag ovan citerat gör skillnad när vi tar det till oss. Det är gudsord som rubbar maktbalansen. Med Marias lovsång ljudande inom oss påverkar nämligen värdeskalorna. Gud blir inte en Gud som hyllar styrka, mänsklig talang och makt. Tvärtom störtar Gud denna världens stora, de som kallas härskare och som sitter på sina troner. Istället upphöjer han de ringa. Och då inte vilka ringa som helst utan de ringa som förtröstar på Herren och som hämtar kraften från honom.

Att i barnslig förtröstan tro att det är så gör det mesta annorlunda. Så stor skillnad att det bleve samhällsrevolution om tillräckligt många av hjärtat kunde sjunga som Maria. Vad skulle inte det innebära i de lågavlönades lönekuvert? Vad skulle inte det föra med sig på samhällsstruktur, på bostäder, ja på allt. Hur annorlunda skulle inte ryska revolutionen blivit om tillräckligt många Marior, oavsett om de var klädda i byxor eller kjolar, skulle ha stått på barrikaderna. De stora maktmissbrukarna skulle förvisso ha fallit även då, men Gud skulle samtidigt ha blivit ärad och med det skulle massavrättningar och förtryck kunnat undvikas.

Jesu tro var liv och handling, det har under den sista tiden stått allt mera klart för mig. Och Jesu handling var betingad av Guds ord och vice versa fick Ordet färg och innehåll av sin bärare. Jesus sade ingenting som inte var påverkad av de omständigheterna han just då stod i. Nu är vi inga ”Jesusar” och för den delen inte heller några Marior. Vi är vanliga Jesusefterföljare som dessutom idag upphöjer Jesu moder Maria. Vi får ha lämpliga bibelord i fickan alternativt bibelord ”in-memorerade” i våra hjärnor att ta till när omständigheterna kräver det. Den känslighet för Ordet som Jesus ägde har vi inte. Men vår situation är för den skull inte det sämsta. Med Marias lovsång inom oss skulle vi om vi var tillräckligt många kunnat skapa ett inomvärldsligt himmelrike. Åtminstone ger oss Marias lovsång anledning att tro det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s