(Se även nytt inlägg ”Med mina glasögon 2, 14 17 Sedvänjan förändrar normen och normen sedvänjan)

Bibelstudium i Vivalla den 5 april 2017

Jesus svarade: ”Sannerligen, jag säger dig: den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike.” Nikodemos svarade: ”Hur kan någon födas när han är gammal? Han kan väl inte komma in i moderlivet och födas en gång till?” Jesus svarade: ”Sannerligen, jag säger dig: den som inte blir född av vatten och ande kan inte komma in i Guds rike. Det som har fötts av kött är kött, och det som har fötts av ande är ande. (Evangelium enligt Johannes kap 3 versarna 3-6)

Nikodemos, han tillhörde judarnas råd, dyker upp på tre ställen i bibeln och då enbart i Johannesevangeliet. Fascinerad av Jesus, samtidigt fylld av obesvarade frågor, kommer denne till Jesus på natten för att få veta mera. Så långt den yttre ramen.

Jesu svar på Nikodemos frågor har evangelisten Johannes i sitt evangelium renodlat i grundläggande trosutsagor framställda i kortform. Samtalet med Nikodemos blir därmed brukbart för alla som vill veta hur evangelisten Johannes uppfattade kristen tro.

Mot den bakgrunden känns det naturligt att också min utläggning blir min tolkning av evangelistens tolkning av trons innebörd. Ett slags ”omtag” alltså.

I bibelns inledning (1 Mos 1:2) får vi lära oss att jorden i begynnelsen ”var öde och tom, djupet täcktes av mörker och en gudsvind (=Guds ande) svepte fram över vattnet”.

Vatten och ande var alltså från begynnelsen, vatten och ande var själva förutsättningen för livet. Kristen tro förkunnar mot den bakgrunden ett ”omtag”, en återgång till det grundläggande, till livet ”i vatten och ande”, till ett liv som genom människornas sätt att leva till stora delar gått förlorat. Den förkunnar att det är nödvändigt att födas på nytt till det ursprungliga livet, livet i Gud och av Gud. Att bli kristen är att gå tillbaka till det liv vi är skapade till.

Hur skall nu det gå till ? frågar sig Nikodemos. Evangelisten låter Jesus svara med en hel utläggning. Denna utläggning går ut på att det är Gud som skall åstadkomma det nya, den Gud som genom sin sons upphöjelse på korset gjorde allt nytt (Joh 3:13-15). Tron på denne Kristus, d v s förtröstan på att Gud verkar i Kristus innebär den nyfödelse som är förutsättningen för det nya livet.

”Omtaget” är alltså åstadkommet av Gud genom Kristus. ”Omtaget” är därmed något jag får inte något jag gör. ”Omtaget” är att ta vara på det som är mig givet, inte att lyfta sig själv i håret.

Så långt min förståelse av Johannes. När jag går till övriga texter i Nya testamentet finner jag inget som motsäger detta sätt att se. Överallt är det Gud som har initiativet och i alla sammanhang är det Jesus som förkroppsligar Guds vilja. Och ett entydigt nytestamentligt vittnesbörd låter Jesu kors vara nyfödelsens själva ”Big Bang”. Och resultatet blir på ett eller annat sätt alltid ett liv i ”vatten och ande”. Uttryckssätten kan växla.

Vad är det alltså att vara en kristen? Det är att satsa allt på ett kort, att lägga allt i Jesu händer. Sen ta emot och ta vara på. Och resultatet blir ett liv i ”vatten och ande”, det betyder ett liv som det ursprungligen var menat.