(Se även ”Med mina glasögon 2”, 29 17 Religion ute – helighet inne)

Bibelstudium i Vivalla den 19 juli 2017

6Ty du är ett folk som är helgat åt Herren, din Gud. Dig har Herren, din Gud, utvalt att vara hans dyrbara egendom framför alla andra folk på jorden 7Det var inte för att ni är ett större folk än andra som Herren fäste sig vid er och utvalde er – ni är ju det minsta folket av alla.  8Men Herren älskade er och ville hålla sin ed till era fäder, och därför förde han er med stark hand ut ur slavlägret och befriade dig ur faraos, den egyptiske kungens, våld. (5 Moseboken kap 7 v 6 f)

Utvald före alla andra. Mot den tanken värjer sig dagens kristna. Alla skall ju få vara med, alla ha samma chans. Det är ju ändå så att alla har samma värde.

Nu kryllar det av utväljelse i Gamla testamentet. Allt ses ur Israels synpunkt. Alla icke-israeliter slås i slutändan samman och kallas på hebreiska gojim, i översättning, folken, främlingarna, utlänningarna, hedningarna eller likvärdiga uttryck.

Inte minst av den anledningen har nutidens kristna svårt med Gamla testamentet. I realiteten så svårt att de klipper av förbindelsen med det Gamla. Endast Nya testamentet och Jesus räknas in. Från Gamla testamentet nöjer man sig med att hämta lämpliga citat.

Faktum är emellertid att Gamla testamentet har trängt in i Nya testamentet och i grund påverkat det. Nya testamentet står på Gamla testamentets grund heter det med rätta.

Utväljelsetanken är exempelvis inte utträngd som så många tror. Den går som en röd tråd genom hela bibeln och är oförändrat röd även i Nya testamentet.

Jesus är den utvalde. Vid Jesu dop öppnar sig himlen och Guds ande sänker sig som en duva över honom. Och en röst från himlen säger; Denne är min älskade son, han är min utvalde (Matt 3:13-17)

Inte nog med det. Även den första tidens kristna sågs som speciellt utvalda. Exemplen på detta flödar i snart sagt alla texter i Nya testamentet. Bara den som medvetet blundar missar att det är så. För enkelhetens skull nöjer jag mig med två exempel. Båda ur inledningen till två av Paulus huvudbrev. Det första från Romarbrevets inledning;

Jag hälsar er, alla Guds älskade i Rom, kallade att vara hans heliga. Nåd och frid från Gud, vår fader, och herren Jesus Kristus. Rom 1:7.

Det andra från första Korinthierbrevet;

till Guds församling i Korinth, till dem som helgats genom Kristus Jesus och kallats att vara heliga tillsammans med alla dem på varje plats som åkallar vår herre Jesu Kristi namn, deras och vår herre. (1 Kor 1:2)

Skillnaden mellan utväljelsetanken i Gamla testamentet och Nya testamentet är tydligheten. I Nya testamentet är det inget att tveka om längre. Utväljelse är inget privilegium. Det är en förpliktande kärlekshandling. Den utvalde får visserligen del av utväljelsens alla ljuvligheter. Men ljuvligheterna är inget att ruva över utan ting att förvalta och föra vidare. Den som håller sig förmer i Jesu närhet kan vara säker på att få sig en ”andlig” snyting. Hela Jesu liv är en demonstration av utväljelsens syfte. Jesu gudsnärhet och hans av Gud givna gåvor, hade ett enda syfte; att föra hans välsignelse vidare till andra. Jesu kors är det yttersta beviset på detta.

Så skygga inte för att du är utvald, var t o m stolt över det. Men vet att utväljelsens ändamål är att föra utväljelsens välsignelse vidare till ständigt nya människor. Och det kostar på.