(Se även ”Med mina glasögon 2”, 30 17 Evolutionen tvingar fram tron)

Bibelstudium i Vivalla den 26 juli 2017

Att följa Jesus

57När de kom vandrande på vägen sade en man till honom: ”Jag skall följa dig vart du än går.” 58Jesus svarade: ”Rävarna har lyor och himlens fåglar har bon, men Människosonen har inget ställe där han kan vila sitt huvud.”  59Till en annan sade han: ”Följ mig!” Men mannen svarade: ”Herre, låt mig först gå och begrava min far.”  60Då sade Jesus: ”Låt de döda begrava sina döda, men gå själv och förkunna Guds rike.”  61En annan man sade: ”Jag skall följa dig, herre, men låt mig först ta farväl av dem där hemma.”  62Jesus svarade: ”Den som ser sig om när han har satt sin hand till plogen, han passar inte för Guds rike.” Evangelium enligt Lukas kap 9 v 57-62

Det speciella med Jesus var hans frihet, frihet att vara och göra. Det betyder inte brott med sitt eget judiska sammanhang. Jesus var juden Jesus, sin tids jude. Men på bestämda punkter bröt han sig i suverän frihet loss från sitt sammanhang och visade nya vägar att leva och göra.

Jesus levde i nuet, förstod Skrifterna utifrån nuet, förstod sin Gud utifrån nuets utmaningar. Detta inte efter någon uttänkt teori eller modell. Nuet gav honom tankarna, nuet gav honom sättet att bemöta sin medmänniska.

Kristusefterföljelse blir följdriktigt att läsa nuet, medmänniskan och bibeln med Jesu ögon och öron.

Detta sätt att läsa är avgörande för framtiden. Den gudsnärhet som följde med Jesus och den förståelse av nuet och framtiden som var hans, är bestämmande för den kristna trons framtid. I förlängningen bestämmande för människans framtid.

Detta sagt som övergripande förståelse av Jesus.

Dagens text mynnar ut i måsten. Dessa är placerade i något som liknar en ögonblicksskildring när Jesus, som det står, ”kom vandrande på vägen”.

Kraven radas upp på dem som valt att viga sitt liv åt Jesus upp. Ingenting får komma mellan lärjungen och Jesus, ingenting, om så detta andra tillhör livets nödvändigheter. Skulle det behövas måste t o m de innerligaste familjeband brytas. Lärjungen förnekas t o m rätten att ta avsked av sin familj, om detta skulle vara nödvändigt. Gudsriket kräver nämligen allt av lärjungen. Ingenting mer och ingenting mindre. Punkt slut.

Varför? Mitt svar lyder; därför att Jesu verk måste få föras vidare. Jesu sanningar måste få fortsätta att befrukta människornas liv. Guds verk måste få föras mot sitt mål. Detta förutsätter hängivna efterföljare. Detta genom lärjungar som i allt sagt ja till sin mästare. Därav de drastiska, närmast anstötliga kraven som egentligen säger detta enda; ingenting får komma mellan mig och Jesus. Såna är trons villkor för oss som förstått Jesu storhet. Det går inte att prata bort.