Bibelstudium i Vivalla den 2 aug 2017

(Se även ”Med mina glasögon 2”, 31 17 Förhärdelsens plats)

Bibelstudium i Vivalla den 2 aug 2017

28Ungefär en vecka senare tog Jesus med sig Petrus och Johannes och Jakob och gick upp på berget för att be.  29Medan han bad förvandlades hans ansikte, och hans kläder blev vita och lysande. (Evangelium enl Lukas kap 9 v 28 f )

Den verklighet vi lever i är minst tudelad. Materiell verklighet är inte det samma som upplevd verklighet. Vi klarar oss dessutom inte utan dessa dubbla verkligheter. Massor av sanningar missar vi utan den upplevda verkligheten. Vi blir robotar inte människor.

Tillhör inte också religionen det nödvändiga som står över och lever tillsammans med det som med blotta ögat kan konstateras. Naturligtvis är det så. Religionen är inget vi kan ha eller mista.

Vid tvekan skall man fråga sig om religionens visionära bilder håller eller om de förvanskar sanningen likt bruket av opium, som Marx påstod.

I söndags var det Kristi förklarings dag, visionens dag. Den dag då visionen tog över vardagsverkligheten och Jesus framträdde i gudomlig härlighet. Inledningen till berättelsen om förklaringen ser ni ovan. Slå gärna upp i era biblar och läs hela texten.

Frågan är om förklaringens bild av händelserna på berget håller, om de förtydligar sanningen om Jesus eller om den förvanskar bilden av honom.

För att få svar på detta behöver vi fråga oss var denna förklaring vill säga. Svaret lyder entydigt att Jesus upphöjs. Hans kallelse befästs. Jesus kommer med bud från Gud och han är själv Gud, Guds son.

Denna Jesu absoluta närhet till Gud var långt ifrån given i den första kristenheten. Inte ens för evangelisten Lukas var den självklar. I kapitel 18 vers 19 låter evangelisten exempelvis Jesus säga:

Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud.

Historiskt sett var det så att tron på Jesu gudomlighet tilltog allteftersom. För Jesusanhängarna stod det redan från början klart att Jesus var en gudsman, en profet av nytt slag. Hans sätt att tolka de heliga skrifterna överraskade. Det var som om Guds ord och vilja fick en förnyat innehåll i hans mun. Ordet blev inte längre statiskt, dikterande utan levande. Ordet blev liv och handling inte minst genom att på ord regelbundet följde handling som fullbordade och konkretiserade det Jesus hade sagt. Jesu under står i detta sammanhang. De är minst av allt vanliga mirakler.

Om profeten Jesus fick det talas men inte om Jesu gudsnärhet, en närhet som tycktes spränga alla gränser. Förklaringsbergets upplevelser fick inte föras vidare, lär oss evangelierna, tigas tills tiden var inne. Varför? Bland annat därför att det sågs som en dödssynd att göra anspråk på gudomlighet. Gränsen mellan Gud och människa var och är knivskarp inom judendomen. Även inom Islam för den delen.

Men när är tiden inne? För mig är svaret nu. Jag behöver Jesus Guds son, jag behöver förstå att förklaringsbergets Jesus ger mig en komplett bild av min frälsare. Samtidigt är det individuellt när den himmelska sanningen om Jesus skall och bör uppenbaras. Det finns dem som hoppat direkt till hans gudomlighet utan att gå via människan Jesus. Dessa senare önskar jag ett steg tillbaka. Jesu gudomlighet förutsätter hans mänsklighet. Utan det mänskliga vill gärna Jesu gudomlighet bli till fantasterier.

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s