(Se även 52 17 Den osynligt verkande ”undertexten” i ”Med mina glasögon 2”)

Bibelstudium i Vivalla den 27december 2017

Gud, ge kungen dina lagar, kungasonen din rättvisa ordning, 2så att han rättrådigt dömer ditt folk och låter dina betryckta få sin rätt. 3Låt berg och höjder bära fredens frukter åt folket genom rättfärdighet. 4Må han värna de armas rätt, rädda de fattiga, krossa förtryckaren. 5Låt honom leva så länge solen finns och månen lyser, släkte efter släkte. 6Han skall komma som regn över grödan, ett stilla regn som vattnar jorden. 7Låt rättvisa grönska i alla hans dagar och fred och välgång råda, tills ingen måne lyser mer. Psaltaren 72 v 1-7

Det är hög tid för en den kristna trons nystart. Inte minst julfirandet visar detta. Alltför många ser bara sagoskimmer när de betraktar barnet, krubban, änglasynen och herdarna. Alltför många låter talet om Gud som blivit ett litet barn gå in genom ena örat och ut genom det andra. Dags därför att se det hela med nya glasögon.

För mig är en psaltarpsalm från Gamla testamentet en god ansatspunkt i den riktningen. Detta inte därför att i denna psalm läst i sin helhet finns anknytningar till Jesus (Matt 2:11). Skall sanningen fram är psalmen en bön om att få en kung i Israel som regerar sitt rike i rättfärdighet, inte en Jesusprofetia.

Men indirekt handlar psalmen om Jesus nämligen om den rättfärdiga ordning som hör Jesu framträdande till.

I psalmen talas om Guds lagar om rättvis ordning, rättrådiga domar och rättfärdighet. Såväl det ena begreppet som det andra i denna uppräkning är laddat med överraskande innehåll. Bakom ligger nämligen hebreiska termer med speciell innebörd. I dessa termer ryms en föreställning om en relationell rätt, en gudomlig rätt som håller inte enbart människor samman, utan hela tillvaron, inklusive naturen. Eller vad sägs om orden ”Låt berg och höjder bära fredens frukt” (Ps 72:3)

Begreppen rätten och rättfärdigheten är alltså uttryck för en gudomlig ordning under den allsmäktiges beskydd. När den ordningen tillåts råda värnas de ringas rätt samtidigt som förtryckaren krossas, bergen och höjderna bär fredens frukt, det regnar över grödan, fred och välstånd råder.

Ytterst är det om detta som Jesu födelse handlar. Bakom de sagoskimrande berättelserna om Jesu födelse ligger alltså ett högt anspråk. Anspråket på att i Jesu födelse något unikt inträffade, alltings förnyelse. Tron på denna förnyelse är det som bär upp den kristna tron.

Glöm därför att kristen tro är en privatsak. Tron börjar visserligen i det privata. Den inleds med min överlåtelse till Kristus och den fortsätter med min kamp för att hävda ”de ringas rätt” och med mitt motstånd mot mobbning och ”förtryck”. Men det är inte slut med det. Tron rör sig i allt vidare cirklar, den väjer inte för att ta politisk ställning, den tiger inte när mark och natur plundras och utarmas.

Sen till resultatet. Ett borde väl mot ovan angiven bakgrund stå klart för oss som kallar oss kristna. Att livet inte är något vi tar oss, utan något vi får, att mänskliga rättigheter inte är en naturlag, utan vilar i tron på en Gud som ger oss dessa rättigheter.

Tillämpningen däremot är inte lika självklar. Än mindre självklar hade den förstås varit om jag inte hade begripit att livet är en gåva och att Kristus inte enbart skall förbindas med krubba, änglar och herdar utan mer än annat med en alldeles bestämd insikt i vad rätt och rättfärdighet innebär.