(Se även ”Men mina glasögon 3” 4 18 Självskadebeteende, mer än att skära sig)

Bibelstudium i Vivalla den 24 januari 2018

41Även om det är en främling, som inte tillhör ditt folk Israel utan kommer från fjärran land för att han hört om ditt namn –  42ja, också där skall man höra talas om ditt stora namn, din starka hand, din lyftade arm – och denne främling kommer och åkallar dig, vänd mot detta hus,  43lyssna då i himlen, där du tronar, och gör det som han ber dig om. Då skall alla jordens folk lära känna ditt namn och frukta dig, så som ditt folk Israel gör, och förstå att detta hus som jag har byggt är helgat åt ditt namn.

(Ur Salomos bön till Gud när templet i Jerusalem är färdigt att tas i bruk. 1 Kung 8 v 41 ff)

Kung Salomos bön när templet i Jerusalem är färdigt att tas i bruk är både mäktig och mättad med innehåll. Bönen i sin helhet är en hel teologi i komprimerad form med sitt tankecentrum i Israels respektive kung Davids och hans ättlingars utväljelse.

Som med det mesta i bibeln läser jag denna bön som en del i ett bearbetat helt. Det är föreställer jag mig utan att veta närmare en teologskolas återgivning av Salomos bön, en teologskola som låter kung Salomo bedja utifrån den egna skolans helhetssyn.

Den helhetssynen är besläktad med den från 5 Moseboken, från Josua, Domarboken samt från Samuels- och Konungaböckerna. Teologerna talar om det deuteronomistiska historieverket.

Förskräcks ej över denna min hållning till Salomos bön. Långtifrån att ta död på bönen, berikar den istället förståelsen. Den ger föreställer jag mig Salomos bön mer rättvisa än en stenografisk återgivning av verkligheten skulle kunna ge. Som troende tänker jag mig att Deuteronomisterna förstod Salomos intentioner. Detta på grund av att deras återgivning byggde på att de när tiden runnit iväg fått perspektiv på kung Salomos andliga och världsliga gärning.

I dagens textavsnitt handlar det om främlingen (hedningen, ickejuden), d vs du och jag. Att också vi skall få del av den gudsnärvaro och den bönhörelse som utgår från templet i Jerusalem. Om ett tempel till gagn för såväl Israels utvalda som alla andra, ber Salomo med uppsträckta händer inför Herrens altare.

Bönen vittnar om en förhoppning som kung Salomo bär på och i förlängningen också Deuteronomisterna. I Kristus har den förhoppningen omvandlats till verklighet.

Israels utväljelse före alla andra folk får nämligen ytterligare en innebörd när utväljelsens bärare förkroppsligas i juden Jesus. I honom blir utväljelsens (Israels folks utväljelse) själva syfte att skapa rum för andra. Hans eget liv exemplifierar detta. Han, den före alla andra utvalde, om ni så vill judarnas jude, ger sitt liv för att även vi hedningar skall få del av välsignelsen. Från den stunden är välsignelsens väg utväljelse, självutgivelse, välsignelse i en ständig återupprepning från släkte till släkte

Den som hjälpt oss att se just detta tydligare än andra är mannen med den stora överblicken, aposteln Paulus. Ingen har som han kunnat tolka trons innersta hemlighet. Ingen har som han sett helhet och syfte för sin inre blick.

Hur är det då idag? Vilka är det som idag ser andligt klarare än andra? Vilka är det som begriper bibeln bättre än andra? Vem eller vilka har överblicken? Min erfarenhet säger mig att delaktighet är den viktigaste av förutsättningar för andlig klarsyn, delaktighet i såväl utväljelse som utgivelse. Närsynt innanläsning i bibeln är nog nyttig, men den överblick som erfarenheten skapar än viktigare.