(Se även ”Med mina glasögon 3” nytt inlägg 11 18 Fernando Arias som megafon)

Bibelstudium i Vivalla den 14 mars 2018

En man kom från Baal Shalisha till gudsmannen med tjugo kornbröd, bakade på det första av den nya skörden, och med färska ax av sin gröda. ”Ge det åt männen att äta”, sade Elisha,   men hans tjänare invände: ”Skulle jag sätta fram det här åt hundra man?” – ”Ge det åt männen”, upprepade Elisha, ”ty så säger Herren: De skall äta och få över.”   Då satte han fram det, och de åt och fick över, som Herren hade sagt. (2 Kungaboken kap 4 versarna 42-44)

      Våra inre bilder av verkligheten upplever vi som verkligheten själv. Detta på gott och ont. På ont, eftersom vårt inre så lätt regeras av vrångbilder. Därför är det av vikt att ingen av oss lämnar vårt inre i fred. Ständigt behöver vi fråga oss om det vi ser stämmer och det vi tycker har fog för sig. Utan dessa rannsakande frågor är det svårt att hålla sig i form andligt och moraliskt.

Vi som tror på Jesus är inte friskrivna från dessa prövande frågor. Den själavårdare som rekommenderar den troende daglig rannsakning är förvisso rätt ute. Ständigt behöver en kristen pröva om det kommit något emellan den egna själen och frälsaren, dessutom också fråga sig om den egna bilden av frälsaren håller för närmare prövning.

Att läsa 2 Kungaboken kapitel 4 stimulerar till en sådan prövning. Hur är det nämligen med Jesus, är han inte påfallande lik profeten Elisha som denne framställs i just det fjärde kapitlet i 2 Kungaboken? Uppenbart är han det. Likheten är dels indirekt, dels direkt. Elisha gör under, räddar en skuldsatt kvinna genom att låta den värdefulla slatt olja som hon äger i en icke sinande ström förmeras. Han uppväcker sonen till en kvinna från Shunem på sätt som liknar det Jesus gjorde när han uppväckte en synagogföreståndares dotter. Slutligen brödundret i kapitlets slutord. Av de tjugo kornbröden blir mat så att det räcker åt hundra man läser vi. Gjorde inte Jesus något liknande med fem kornbröd och två fiskar?!

För att föra jämförelsen än längre. Hur är det med min frälsare? Är han inte en profet och undergörare i profeten Elishas anda? Är det därför möjligen en profet vi givit vårt hjärta, en profet i profeters efterföljd. Var det månne ur upptäckten att äga profetiska gåvor som det gick upp för Jesus att han stod Gud närmare än andra?

Nog finns anledning att fundera i den riktningen. Ändå får vi akta oss för att dra alltför stora växlar på det profetiska spåret. Låt oss se närmare på brödundren. Går man nämligen från profeten Elishas brödunder till Jesus när denne bespisar 5000 människor med fem kornbröd och två fiskar. Men inte slutar där utan låter det hela ända i evangeliernas skildringen av hur Jesus prövas. I en av dessa prövningar lockas Jesus av djävulen att förvandla stenar till bröd, men han vägrar. Det är inte på djävulens befallning han skall lösa världens försörjningsproblem utan på Guds.

Jesu under är alltså villkorade. De står i Guds tjänst, inte i djävulens. Djävulen må ha de bästa avsikter. Men i slutändan lockar denne människan till självupptagenhet, ytterst till dyrkan av det skapade i stället för av skaparen. I slutändan leder sånt aldrig till välsignelse.

Så nog är Jesus profet, och nog står han i samma led som Elisha och de andra profeterna. Men Jesus är fri, kemiskt fri från allt som svär mot Guds vilja. Det är ytterst denna frihet som är tecknet på  Jesu gudom. Om man inte inser sanningen i detta hjälper varken bokstavstro eller att ta Jesu obefläckade avlelse som intäkt för rätt tro.

Varför detta tal? Ytterst därför att min egen inre bild av Jesus behöver bli så sann som det någonsin går. På denna inre bild lever jag ju och verkar. Alternativet är andra bilder. Utan inre bilder går det nämligen inte att leva.